Försvarsmakten ännu inte verkar ha en tillräckligt klar idé om hur man vill arbeta med det civila meritvärdet.

Ylva Forsberg och Johan Forssell

Ett år har gått sedan Sverige gjorde värnplikten vilande till förmån för ett system byggt på frivillighet. Förändringen innebär stora möjligheter för Försvarsmakten. Soldater och sjömän som tjänstgör under flera år kommer att bli erfarna och mycket skickliga på sina uppgifter.

Omställningen ställer också mycket stora krav på Försvarsmakten. Nu finns det inte längre ett konstant inflöde av värnpliktiga soldater och sjömän. För att få rätt kompetens till myndigheten måste Försvarsmakten utmärka sig som en attraktiv arbetsgivare och klara av att konkurrera om duktiga killar och tjejer på en öppen marknad.

Hittills har den inledande delen av rekryteringen ha gått bra. Under de tre första rekryteringsomgångarna har enligt uppgift 22000 ansökningar inkommit till 2400 platser. Dessa siffror är naturligtvis mycket glädjande och visar att det finns en stor nyfikenhet på Försvarsmaktens verksamhet.

Samtidigt har nyligen i Svenska Dagbladet uppmärksammats att det funnits soldater och sjömän som valt att lämna den grundläggande militära utbildningen i förtid (SvD 1 juli). Det aktualiserar en viktig realitet. Att lyckas behålla medarbetarna är en minst lika stor utmaning som att rekrytera dem. Hittills har för lite av Försvarsmaktens uppmärksamhet handlat om just detta: hur ska man leva upp till förväntningarna hos de tusentals killar och tjejer som vill bli en del av försvarets framtid?

Vi vill därför peka på några saker som vi tror är av betydelse för att soldater och sjömän ska vilja fortsätta inom försvaret.

En förutsättning för att killar och tjejer framöver ska söka sig till försvaret kommer sannolikt vara att de känner sig säkra på att deras kompetenser är efterfrågade efter att de fullgjort sina kontrakt. Det är lika viktigt oavsett om de därefter fortsätter inom det militära eller övergår till den civila arbetsmarknaden. Först då kommer utbildningen och anställningen i försvaret att kännas som en investering för individen, som både är värd att ge sig in i och att slutföra.

Här återstår väldigt mycket att göra. Vi upplever att Försvarsmakten ännu inte verkar ha en tillräckligt klar idé om hur man vill arbeta med det civila meritvärdet framöver. Det är bra att det lokalt finns ett engagemang i frågorna, till exempel i Skövde (Brännpunkt 1/7). Men det räcker inte.

Försvarsmakten måste ta ett helhetsgrepp om frågan. Utgångspunkten måste vara att den militära utbildningen, i möjligaste mån, ska vara till nytta för den civila karriären, särskilt med tanke på att många kommer att varva en civil anställning eller utbildning med perioder av övning och insats i försvaret.

En viktig del av arbetet med civilt meritvärde är att göra de diplom och certifikat som soldaterna och sjömännen får gångbara och begripliga även för ett företag, en kommun eller en organisation. För vissa specialiserade kategorier inom försvaret är denna översättning enklare än hos andra. Till exempel är en utbildning till sjukvårdare, språkexpert eller teleoperatör något som enkelt borde kunna översättas och komma till nytta för ett civilt arbete. För andra lite bredare kategorier, som till exempel skyttesoldater, är utmaningen större. Här borde kompetenser som ledarskap, uthållighet och förmågan att samverka i grupp under stress vara eftertraktade egenskaper.

Lika viktigt är att Försvarsmakten utvecklar sina kontakter och sin samverkan med kommuner, arbetsgivare och det övriga civila samhället. För att en person ska vilja stanna inom försvaret måste även den sociala situationen fungera. Anställda soldater och sjömän kommer i längden inte att vilja leva ”lumparliv” och bo på logementen. Det måste finnas bostäder, förskolor och intressanta fritidsaktiviteter för att nämna några exempel. Även här upplever vi att det finns mycket kvar att göra, till exempel vad gäller boendesituationen, även om det finns stora lokala variationer.

För bara några dagar sedan muckade de allra sista värnpliktiga. Försvarsmakten genomgår just nu kanske den viktigaste förändringen på flera decennier. I det nya systemet ska det vara eftertraktat att tjänstgöra, och det ska även vara ett sätt att kunna göra karriär på. Nu är det hög tid att Försvarsmakten på allvar ställer sig frågan hur man ska bli en mer attraktiv arbetsgivare som lever upp till förväntningarna hos de tusentals killar och tjejer som vill vara en del av försvarets framtid.

JOHAN FORSSELL (M)

riksdagsledamot, ledamot av försvarsutskottet

YLVA FORSBERG

ordförande Svensk Soldat