Den politiska utvecklingen i Ryssland är oroande. Ryssland är idag mer auktoritärt än under Jeltsin. Arbetsvillkoren för såväl den politiska oppositionen som för granskande regimkritiska journalister är mycket svåra. I stora kretsar av det ryska samhället finns en ny Stalinkult som skrämmer. Det aggressiva maktspråket mot små grannländer är oroande, inte minst invasionen av Georgien överraskade omvärlden genom sin brutalitet. Den ekonomiska tillväxten sedan millennieskiftet går bland annat till militär återupprustning.

De svenska försvarsbesluten sedan Berlinmurens fall har alla utgått från att utvecklingen i Ryssland är på väg åt rätt håll. Styrkan och beredskapsnivån på vårt försvar måste kunna variera över tid med hänsyn till utvecklingen i vår omvärld.

Att sänka garden i det svenska invasionsförsvaret under 90- talet var rätt tänkt utifrån den utveckling som då kunde ses. Men den analys vi gör av utvecklingen i Ryssland leder oss till slutsatsen att vi befinner oss vid en vändpunkt. Under den kommande mandatperioden skall riksdagen fatta ett nytt försvarsbeslut. Vår bedömning är att den svenska nationella försvarsförmågan återigen måste stärkas. Sverige kommer att behöva rusta upp sitt försvar.

Inte minst energifyndigheter i Norra Ishavet leder till ett ökat säkerhetspolitiskt intresse i norr. Den rödgröna regeringen i Norge genomför förstärkningar av det norska försvaret i nordområdena.

Också i Östersjöområdet tillkommer nya energipolitiska aspekter; stora delar av Nordvästeuropa håller på ett göra sig beroende av rysk gas. Gasledningen kommer att flytta fram Rysslands geopolitiska intressen i Östersjön.

Vi vill på intet sätt ställa svenska internationella militära insatser i motsatsställning till att försvara Sverige. Det svenska deltagandet i Afghanistan är både riktigt och viktigt. Men nästa försvarsbeslut måste trots det fokusera mer på hotbilden i vårt närområde, i synnerhet i Östersjöområdet. Det svenska försvarets förmåga att verka i Östersjöområdet har, enligt vår mening, skalats ned för länge och för långt.

Gotland avmilitariserades med 2004 års försvarsbeslut. Gotland är speciellt. Det är en stor plattform mitt i Östersjön som kan användas för många militära syften. Det är en gammal svensk militär sanning att ett oförsvarat Gotland är lätt att inta, medan ett invaderat Gotland är omöjligt för Sverige att återta.

I ett försvarspolitiskt program som Folkpartiets partiledning inom kort föreslås besluta om, vill vi särskilt markera följande punkter som viktiga inför det försvarsbeslut riksdagen ska fatta nästa mandatperiod:

1. Gotlandsbrigaden (P18) bör återuppsättas.

2. Visbykorvetterna har hittills kostat drygt 10 miljarder kronor, trots det är de inte användbara. Korvetterna måste nu färdigställas, beväpnas och förbandssättas.

3. Armén bör på sikt organiseras i fem brigader i en förbandsreserv som kan mobiliseras på relativt kort tid. Det nya systemet med bataljonsstridsgrupper har tillkommit för att försörja de internationella insatserna, men för att försvara Sverige krävs större enheter, brigader. Alla moderna befintliga stridsvagnar, stridsfordon, artilleripjäser och luftvärnssystem skall bibehållas. Den avveckling som har varit tänkt av moderna stridsfordon bör inte få genomföras.

4. Krigsplanläggningen för att försvara Sverige behöver återupptas. Det överbyråkratiserade Högkvarteret på Lidingövägen behöver brytas upp i bland annat några regionala staber. Man kan tänka sig tre militärkommandon för att planera och leda försvaret; ett i nord, ett i syd och ett särskilt Östersjökommando.

5. Flygvapnet bör inte minskas mer. Dagens antal Jas-plan bör bibehållas och moderniseras utifrån svenska operativa behov.

6. Vi inser att ökade försvarsambitioner kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar. Vi är i så fall beredda att fatta sådana beslut under nästa mandatperiod.

De rödgröna partierna föreslår nya stora nedskärningar i det svenska försvaret. Vilken analys av Ryssland som ligger bakom deras förslag är obegripligt. Vi vill varna för att försvaret av vår frihet och säkerhet återigen ska ses som en budgetregulator. Att försvara landet är en av statens mest grundläggande kärnuppdrag.

JAN BJÖRKLUND

partiledare FP

ALLAN WIDMAN

försvarspolitisk talesperson FP

BIRGITTA OHLSSON

utrikespolitisk talesperson FP