Media tycks ha svårt att riktigt förstå vad som hänt. Delvis hyllar man Fredrick Federley och Annie Johansson (c) för att ha opponerat sig mot den integritetskränkande FRA-lagen. I själva verket hade de kunnat stå upp för liberalt självklara principer: Staten skall inte i ett fritt demokratiskt samhälle få tillgång till medborgarnas fulla kommunikation.

”Sverige blir mest extremt i hela världen”, säger Dan O'Brien på Electronic Frontier Foundation, som just bevakar den här typen av frågor, i en TT-intervju. Inget har i sak ändrats: Vi skall alla avlyssnas. Ett partiöverskridande NEJ och en liberal seger fanns inom räckhåll. Centern, som tidigare verkat förstå den moderna tidens nätfrågor, högg i stället andra riksdagskollegor och liberalismen i ryggen.

Vad borde man ha gjort? Frågat vad vi vill uppnå. Vi är många som inte förstår det. Sverige anklagas ibland för att ge asyl till folk som stödjer terrorism i främmande länder. Men vi har faktiskt rättssäkra metoder inom det vanliga rättsväsendet för att bedriva telefonavlyssning mot folk som misstänks för brott eller förberedelser till brott. Även Säpos metoder måste betraktas som betydligt bättre än att ha en avlyssningsmyndighet med snart 1000 anställda som skall få alla människors hela liv inskeppad till sig. Deras metoder är åtminstone riktade.

Snälla, vad är det för hot ni vill spana mot? Finns det någon som helst kunskap om att signalspaning är bra mot dessa? Och finns det kunskap om att den är bättre än andra metoder som inte är integritetskränkande och underminerar det demokratiska systemet? Världen är väldigt transparent idag. Genom The Economist Intelligence Unit, BBC, ambassader och attachéer och rapportörer kan man faktiskt förstå världen ganska bra. Via satellit kan man följa trupprörelser och mycket annat. Genom vanligt brottsarbete kommer man långt. Genom att anpassa sin utrikespolitik till realiteterna i en ny värld och inte nödvändigtvis ånga på som tidigare kan man skydda sig bra.

Skälen är ihåliga. Det har inte funnits någon debatt alls. En debatt om nationell säkerhet skulle utgå från att FRA inte finns och sedan resonera sig fram till vad en nation kan behöva göra för att sin säkerhet. Och då göra det på ett vis som följer den parlamentariskt förankrade Integritetsskyddskommitténs genomarbetade rapporter. Debatten igår blev en fars när regeringssidan försvarade sig med att FRA-lagen formulerades innan kommittén hade arbetet klart. FRA-lagen har tillkommit eftersom det råkade finnas en signalspaningsorganisation som blev sysslolös men man har inte utrett nationell säkerhet alls. Man har uppfunnit en utredning för att bevara den. trots att själva idén är ren dårskap ur ett frihets- och demokratiperspektiv.

Den politiska situationen är unik. En i princip enhällig press uppmanar ledamöterna att rösta NEJ till lagen. 85-90 % av människor säger i nästan alla webbomröstningar att de inte vill ha lagen. En folklig proteststorm som inte skådats på många många år har uppstått. Underifrån. Utanför partihierarkiernas slutna värld. Talkörer har skanderat runt riksdagshuset så att fönstren skallrade idag. Ändå framhärdar man. Varför så bråttom? Riksdagen måste rösta NEJ och i stället tillsätta en utredning som tar allt från början.

Förstår verkligen riksdagens ledamöter vad de gör?

Själv blir jag alldeles kall av tanken på vad förslaget faktiskt innebär. Jag var skribent på heltid men grundade 1994 Sveriges första oberoende internetoperatör. Under min tio år där lärde jag en hel del om nätet.

Från de stora operatörernas nätväxlar skall alltså kablar ansluts till ett hemligstämplat regeringsstyrt datanät som sträcker sig genom landet. Nätet innehåller hemligstämplade anläggningar som innehåller hemligstämplad datautrustning. Man vet att FRA fick jordens femte kraftfulaste superdator förra året. FRA äskar i den öppna delen av sin budget medel så att de kan bli 900 personer. De skall expandera. Till detta nät skall en perfekt kopia av all internet och teletrafik som som passerar rikets gräns ledas in.

Det finns inga tekniska gränser för vad man kan göra med detta system. Endast resursmässiga. Den som har en kopia av trafiken samt stora budgetarför teknikinköp kan knäppa på skärmen och se vad som helst och lagra vad som helst. Systemet kan användas på varje infernaliskt vis som tänkas kan.

Allt riksdagen har gjort genom återremissen, är att uppfinna ytterligare ett par pappersregler som säger vad de där 900 personerna på avlyssningsmyndigheten FÅR göra. Det är ju närmast komiskt att läsa om hur de skall tvingas slänga bort material som är källskyddat om de råkar hitta exempelvis ett tips till en tidningsredaktion. Låt säga om maktmissbruk hos regeringen. Visst, man kan kryptera eller ses på ett café. Ännu i alla fall.

Riksdagsmännen bör be till gudarna att det inte uppstår en klick av tekniker som bestämmer sig för att övervaka och avlyssna just nästa riksdags ledamöter eller att vi inte får en regering som anser att makten utgår från dem och inte från folket. Om det kanske inte är just det vi redan har?

Känner sig folk bekväma med att låta ens denna regering börja avlyssna oss alla? Den har ju visat upprörande exempel på folkförakt och antidemokratiska tendenser för att få tillgång till allas våra liv. Vi bör alla vara djupt skeptiska mot politiker som snabbt vill kabelansluta hela folket till superhjärnan så att de själva kan gå på grönbete, som moderaten Rolf Gunnarsson uttryckte det. Detta är en kris för politiken.

När makten bygger på kontroll och inte på respekt för medborgarna måste nämlige makten själv bli paranoid. Det är därför despoter som Saddam ofta har några olika säkerhetsgarden. Vi ser hur man nu bygger lager på lager runt FRA. Hur man tror att man skall kunna kontrollera en församling av våra skarpaste datatekniker med landets mest kapabla superdatorer i mer oroliga tider än just dagens kan de ju fundera över

Om riksdagen står fast vid beslutet att tvångskopiera vår kommunikation och våra liv till staten bör, som jag tidigare framfört i SvD, operatörerna ta fallet till Europadomstolen. Fackföreningarna bör ställa upp också och inom de arbetsrättsliga ramar som finns stödja tekniker och andra anställda kan komma att beordras utföra arbetsuppgifter som strider mot grundläggande mänskliga rättigheter: Kablarna får inte anslutas innan alla medel är uttömd för att låta folkviljan segra över den råa makten.