Bristerna vid betygssättningen har påtalats åtskilliga gånger, nu senast när Skolinspektionen rättat om nationella prov. Bristerna är allvarliga eftersom betygen avgör vilka elever som ska få inträde till högre utbildningar. Men ingen skolinspektion i världen kan få landets alla lärare att sätta ”rättvisa” och jämförbara betyg så länge lärares och skolors anseende och ekonomi är beroende av de betygsresultat man kan uppvisa.

Det har länge kommit larmrapporter om orättvisor i betygen. Detta borde föranleda en allmän diskussion om hur meningsfullt det är att använda betygen som urvalsinstrument. Men det sker inte. Betygen har blivit till något av en helig ko, vars existens inte får ifrågasättas. Detta är märkligt, eftersom betygssumman inte säger något om vilka studenter som är lämpligast för de olika utbildningarna. Det krävs ju vissa erfarenheter, vissa kunskaper och vissa egenskaper för att studenterna ska kunna klara såväl utbildningen som det kommande jobbet. Men betygen säger inget om vilka studenter som har dessa förutsättningar.

Genom betygen väljs alltså inte de studenter ut som är bäst lämpade för en viss utbildning. Betygsurvalet leder bara till att elever, som valt rätt föräldrar, belönas för detta genom att de får den högskoleutbildning de önskar. Genom valet av föräldrar har de fått ett försprång i jakten på de höga betygen.

Betygskonkurrensen leder till att många elever mår dåligt. Enligt Rädda Barnens stora undersökning Ung Röst upplever över hälften av alla elever stress i skolarbetet och lika många känner oro för att deras skolprestationer inte ska räcka till. Eftersom betygen inte fyller några funktioner utöver urvalet, är det hög tid att låta varje utbildning utforma sina egna urvalsmetoder. Det kan då bli fråga om särskilda högskoleprov, intervjuer eller förberedande kurser med fri intagning och senare sållning.

De fördelar man därmed skulle vinna är att de lämpligaste studenterna väljs ut. Alla de resurser som nu läggs ner på de fåfänga försöken att göra betygen rättvisa, borde användas för att utveckla undervisningen i skolan i stället. Den olyckliga fokuseringen på de lätt mätbara kunskaperna i skolan skulle upphöra.

Viktigast av allt är dock att eleverna skulle må så mycket bättre om de slapp betygsstressen. Därför är det hög tid att slakta den heliga kon!

PER ACKE ORSTADIUS

före detta lärarutbildare, universitetslektor