”Den psykiska och fysiska ohälsan hos Sveriges barn bara ökar”, skriver Madeleine Lidman.
Förskolebarn i åldrarna 1–6 år omfattas inte av lagar som garanterar att deras miljö är trygg och säker när de vistas i förskolan.
Därför har flera olika instanser med Barnombudsmannen i spetsen krävt att regeringen ska se till att förskolebarnen omfattas av arbetsmiljölagen, på samma sätt som skolbarnen gör i dag.
Barnombudsmannen skriver:
”Flera studier har visat att det finns brister i barnens arbetsmiljö
i förskolan och i skolan och att det sker många olyckor där. Förutom olycksfall utsätts barn i sin arbetsmiljö även för andra hälsorisker som infektioner, allergier och annan överkänslighet. Barn saknar dessutom förmåga att själva bedöma risker i sin miljö vilket ytterligare motiverar en skyddslagstiftning för dem.”
Redan år 2002 kom en undersökning som gjorts vid Norrlands
universitetssjukhus som visade
att hos förskolebarn (1–6 år) har skador, till exempel frakturskador och hjärnskakningar fördubblats från andra hälften av 1980-talet till perioden 1999–2001.
Som tänkbar orsak anges att grupperna ökat samtidigt som personalen minskat. År 2004 tillsatte regeringen en utredning ”Bör arbetsmiljölagen omfatta barn i förskola och fritidshem?” Där skriver man om effekterna av nedskärningarna:
”Att gruppstorlek och personaltäthet påverkar kvaliteten i förskolan har påvisats i forskningen.
Särskilt nämns att låg personaltäthet och stora barngrupper kan ha negativa effekter på barns språkutveckling, samspelet mellan barn och vuxna, flickors och pojkars identitetsutveckling och relationer och på den dagliga miljön i form av stress, buller och konflikter.”
Även Socialstyrelsen slår i sin Miljöhälsorapport 2005 larm om situationen i förskolan. De konstaterar att det största problemet är bullerstörningar och att buller ger skador; nedsatt hörsel, öronsus (tinnitus), sömnstörningar och minskad koncentrationsförmåga.
Ljudnivåerna i daghem och skolor kan vara mycket höga. Potentiellt hörselskadade bullernivåer har uppmätts.
Under utredningsarbetets gång har flera problemområden identifierats i förskolan: för stora barngrupper, för lite personal, skadligt buller, hög olycksrisk, hälsorisker, brister i säkerhet och tillsyn samt avsaknad i dagens skollagstiftning att med sanktionsmöjligheter komma tillrätta med problemen.
Trots att flera tunga instanser, som BO, Barndelegationen, Skolverket, Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen, är för att förskolebarnen ska omfattas av arbetsmiljölagstiftningen avslogs det av regeringen nu i maj 2006.
Det är extra anmärkningsvärt med tanke på att förskolebarnen också saknar skydd i form av en lag som Lex Sarah (där vårdpersonal är skyldig enligt lag att anmäla övergrepp och brister i omsorgen).
Den psykiska och fysiska ohälsan hos Sveriges barn bara ökar samtidigt vill förskoleministern gå ut och skrika ”vi har världens bästa förskola” (Vi Föräldrar 2/06).
Men i Sverige saknas det vetenskapliga undersökningar om det kan finnas ett samband mellan den ökande psykiska och fysiska ohälsan och tidig dagisstart i stora barngrupper och lite personal.
Per Kågeson skriver i sin bok Tid för barn att om försiktighetsprincipen fått råda, så hade en
sådan undersökning gjorts för länge sedan.
Familjepolitiken idag går ut på att alla föräldrar ska arbeta heltid och barnen ska in på dagis från ett års
ålder. Regeringen motarbetar alternativ som familjenätverk, privata dagmammor och Nackamodellen.
Nu har Sveriges föräldrar fått nog och det är därför det pågår ett Föräldrauppror i landet.
135 kommuner av landets 289 kommuner har nu anslutit sig och över 50 000 människor har skrivit på.
Föräldraupproret kräver att barnens bästa sätts främst. Familjepolitiken ska omfatta ett brett utbud av barnomsorgsalternativ – där även hemmaförälder ska ingå.
Förskolebarn och fritidsbarn ska omfattas av arbetsmiljölagstiftningen och även ha en egen Lex Sarah lag som skydd.
