Från att ha varit en del av familjepolitiken ingår förskolan sedan slutet av 1990-talet som det första steget i ett sammanhållet utbildningssystem. Förskolans pedagogiska uppdrag stärks ytterligare i den nya reviderade läroplanen som träder i kraft 1 juli.

Skolinspektionen har nyligen avslutat en granskning av hur förskolan har klarat sitt pedagogiska uppdrag hittills.

Den övergripande slutsatsen av granskningen som omfattat 16 kommunala förskolor är att majoriteten av de granskade förskolorna inte klarar sitt pedagogiska uppdrag fullt ut. Pedagogerna arbetar ambitiöst men vissa delar av läroplanen hamnar ofta i skymundan. Möjligen är det förskolans – eller snarare barnomsorgens – tradition som en ersättning för hemmet där omsorg och fostran varit i fokus som fortfarande gör sig gällande.

Vår främsta kritik gäller att det i dessa förskolor råder ett för ensidigt fokus på omsorg och fostran medan för lite uppmärksamhet ägnas barnens lärande.

Kärnan i förskolans pedagogiska uppdrag är att den ska ge alla barn de förutsättningar de behöver senare i livet. När inte lärandet ges tillräckligt utrymme i den dagliga verksamheten kan det lätt leda till att barnen ges sämre förutsättningar inför skolstarten. Det är viktigt att förskolan, genom att balansera omsorg och lärande, ger barnen en god grund inför den fortsatta kunskapsutvecklingen i skolan samt en bra start i det livslånga lärandet.

Ibland uttrycks en rädsla för ”skolifiering” av förskolans verksamhet. Det är inte vår vilja att förskolan ska imitera skolans pedagogiska metoder och arbetssätt. Små barns lärande sker bäst i lekens form och på deras villkor. Lärandeprocessen kräver dock en medveten pedagogisk ledning och förskolans särskilda uppdrag är att stimulera barnens nyfikenhet och ge dem många, varierade och lekfulla möjligheter att utvecklas. Varje barn ska få möjlighet att utveckla olika förmågor och intressen i en verksamhet som bidrar till att barns förståelse för sig själva och sin omvärld ökar. Det handlar bland annat om barns språkliga och kommunikativa utveckling, barns matematiska utveckling samt naturvetenskap och teknik.

Longitudinella studier visar entydigt att hög kvalitet i förskolan bidrar till barns lärande, akademiska prestationer, bättre självkänsla och attityder till livslångt lärande. Många forskare är också överens om att förskolan är en avgörande resurs framför allt för barn från familjer i mer utsatta områden. Det innebär att den grund som läggs i en bra förskola i många fall kompenserar för en del av de negativa effekter som boendesegregering och skolsegregering åstadkommer senare i livet.

Vad har vi då sett i vår granskning?

Pedagogerna är oftast medvetna om betydelsen av att bilda en balanserad helhet kring omsorg, fostran och lärande. Trots denna medvetenhet begränsas verksamheten ibland allt för mycket till omsorg och fostran. Lärandet ingår inte alltid som en självklar och likvärdig del.

På flertalet förskolor finns också en stor osäkerhet kring hur man ska följa och dokumentera enskilda barns utveckling och förändrade kunnande. Förskolornas rädsla för att dokumentera blir helt enkelt ett hinder i arbetet med att utveckla verksamheten och stödja varje barn. Några förskolor är så rädda för att dokumentationen ska leda till betygsliknande bedömningar så de har helt enkelt ”lagt ner pennan” och dokumenterar ingenting.

Vår slutsats är att förskolorna behöver blir betydligt bättre på att följa varje barns utveckling och lärande så att det kan bilda underlag för att utvärdera verksamheten. Det är först när pedagogerna skaffat sig en samlad bild av dels barnens utveckling och förändrade kunnande dels en bild av den egna verksamheten som man kan öka kvaliteten och komma närmare läroplanens mål att sträva mot.

Det finns därför ingen anledning att sky den individuella uppföljningen på det sätt som många gör. Vi är inte ute efter att förskolan ska överta skolans terminologi. Förskolan har sitt eget värde. Det finns också metoder som är utvecklade bland annat för förskolans uppdrag. Pedagogisk dokumentation och portfolio (en pärm med barnets arbete samt såväl barnens som pedagogens tankar kring detta) är exempel på metoder som har utvecklats för utvärdering av verksamheten, samtidigt som de är olika sätt att följa barnens utveckling och göra barnens lärprocesser synliga för barnet, föräldrarna och pedagogerna. Att inte genomföra en sådan medveten uppföljning och på något sätt dokumentera denna är att göra barnen en björntjänst.

Vi har tidigare tagit upp den obligatoriska skolans oförmåga att stödja alla elever till godkända resultat. Vi är dock väl medvetna om att grunden för detta läggs i många fall i förskolan. Därför är det så viktigt att förskolan arbetar med alla sina mål – såväl omsorgen som lärandet.

ANN-MARIE BEGLER

generaldirektör

MARIE-HÉLÈNE AHNBORG

inspektionsdirektör

VERONICA BONIVART SÄFSTRÖM

undervisningsråd