Runt om i landet råder det stor brist på förskoleplatser. Många kommuner letar med ljus och lykta efter aktörer som kan hjälpa dem att lösa platsbristen så att man kan leva upp till medborgarnas förväntningar om en trygg och kvalitativ barnomsorg.
Trots detta går det trögt med nyetableringarna. Ofta handlar det om segdragna tillståndsprocesser och långa planförfaranden. Här har många kommuner mycket kvar att göra men erfarenheten visar dock att utvecklingen går långsamt även om man snabbar upp dessa byråkratiska processer, till exempel genom att som i Nacka ge förtur till förskoleetableringar.
Intresset för att vara med och bygga framtidens förskola är med andra ord allt för svalt.
Det är dålig användning av skattebetalarnas pengar att som kommunpolitiker ha inställningen att man ska göra allt själv. Mycket är vunnet om vi i stället kan få fler aktörer att intressera sig för att vara med och bygga ut förskolan. Kommunens viktigaste roll är att vara en möjliggörare för ett bättre samhälle, att skapa förutsättningar för så många som möjligt att vara med och bidra.
I stället för att bara kommunens tjänstemän och politiker sitter och planerar byggandet av förskolor kan privata aktörer också delta. Bland annat utifrån de underlag om befolkningsutvecklingen som finns tillgängliga i alla kommuner. Det ger ett bättre nyttjande av kommunens resurser.
Idag behöver vi fler olika aktörer som är intresserade av att investera i förskolor. Det finns en långsiktig efterfrågan på förskoleplatser, särskilt i storstadsregionerna. Dessutom ser vi ett stort internationellt intresse för svensk förskola och därmed goda möjligheter till internationell expansion. I bland annat Nacka efter 25 år med fristående förskolor är dessa en väletablerad företeelse och den politiska risken borde betraktas som låg. Trots dessa goda förutsättningar är det även i de mest expansiva storstadskommunerna svårt att få entreprenörer att etablera sig eller att utöka sina befintliga verksamheter. Det är tydligt att vi måste ha en långsiktig politik kring välfärden och välfärdsföretgandet för lösa detta och andra problem.
Nyligen presenterade Svenskt Näringsliv en undersökning bland företagare inom välfärdssektorn som visade att många är oroliga för sina företags framtid då man ser en ökad politisk risk för den här typen av företag. Detta beror på det det återuppväckta motståndet mot vinstdrivande företag i välfärdssektorn. Den här utvecklingen är problematisk. Vi måste inse att det är mycket vunnet om vi har fler aktörer än kommuner som är villiga att vara med och bygga välfärdssystemen. Tyvärr ser vi att en del debattörer inte kommit vidare från den debatt som fördes under sjuttio- och åttiotalet. Vi lever dock i ett annat samhälle idag. Det är svårt att tänka sig våra välfärdstjänster utan ett stort samarbete med den privata sektorn. Välfärd utan företag är ingen välfärd.
Receptet för framtidens välfärd är inte färre företag inom välfärdssektorn utan fler. Vi behöver fler entreprenörer som vill vara med och utveckla morgondagens välfärd och fler finansiärer som är med och investerar. Starka ägare med kapital, kunskap och erfarenhet av att driva och utveckla organisationer och som även kan projektera och bygga nya enheter. Dessa aktörer är viktiga för att vi ska bli bättre på att använda resurser på bästa sätt.
För att klara av att möta framtidens behov behöver vi en mångfald av aktörer, privata investerare, offentliga utförare, föräldrar och personal i kooperativ samt ideella organisationer. Det är då vi kommer att få den bästa utvecklingen. Kunskap och erfarenheter, nya arbetsmetoder och nya sätt att organisera sig behöver en rik mylla för att växa fram.
Vi kan inte låta välfärdsbygget åter bli en angelägenhet för enbart stat, kommuner och landsting. I det moderna välfärdslandet behöver vi ge plats åt alla goda krafter.
LINDA NORBERG (M)
ord utbildningsnämnden, Nacka
ROBERT THORBURN
talesperson, Sveriges Fristående Förskolor
