Socialdemokraterna utan Mona Sahlin står inför tre akuta problem: En ny partiledare och en ny politik ska fram för att skapa en ny gemensam enighet. Det är på detta sätt partiet ska förnyas.

Dessvärre är tiden knapp och de tre målen så intimt förbundna att de följer av varandra. Det går till exempel inte att skapa en ny enighet och politik utan en ny partiledare på plats. Så den som hoppas att ett nytt parti snabbt ska resa sig efter Mona Sahlins fall lär bli besviken. Vägen till konstruktiv enighet kan komma att bli mycket lång och besvärlig för Socialdemokraterna. En testad och äkta förnyelse kan dröja till nästa mandatperiod.

Fram till extrakongressen i vår finns makten hos partiets mitten- och högergrupp. Signalen därifrån är så här långt att anpassningen mot mitten i svensk politik fortsätter. Men en stor del av gruppens legitimitet är redan borta i och med valförlusten och Mona Sahlins fall. Det är partiledningen som tvingas löpa gatlopp fram till kongressen.

Vänstergruppen är samtidigt splittrad och saknar i praktiken både politisk agenda och dagordning, även om den just nu gynnas av utvecklingen. Partiets vänster, till exempel distrikten Skåne, Stockholms stad och Dalarna, bygger sin legitimitet i första hand på hårt motstånd mot den egna partiledningen och enskilda representanter. Morgan Johanssons attack mot Thomas Östros lär inte ha varit den sista.

Brådskan inför extrakongressen gör att det knappast blir tal om att formulera en ny politik eller att partiet ska hinna enas om den. Även valet av ny partiledare kan vara riskabelt att driva igenom hastigt. Av det skälet talar det mesta för en kompromisskandidat med uppdraget att fortsätta den politiska förnyelsen, skapa en ny politik och ena partiet. Det betyder att det sannolikt inte blir tal om föryngring på partiledarposten. Inte heller lär arvet efter Sahlin bli en ny kvinnlig partiledare. Snarare talar det mesta för ytterligare en partiledare med släktskap bakåt i tiden till Olof Palme och Ingvar Carlsson, någon med rötterna i 90-talet, men formad i första hand av Göran Persson. Om Palme och Carlsson gick igen i Mona Sahlins politik, lär Persson kunna komma att spöka de närmaste åren.

Även om kongressen formellt ska välja ny partiledare lär Socialdemokraternas mäktiga 26 distriktsordförande se till att den nya partiledaren blir någon i gruppen Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, och Pär Nuder. Man kan säga att det är denna trios främsta bundsförvanter som har makten i Socialdemokraterna. Trion är särskilt stark i partiets mäktigaste grupp – de 15 distriktsordförande som sitter på flest maktpositioner, antingen i verkställande utskottet, partistyrelsen eller riksdagen. Det var i praktiken denna grupp som avsatte Mona Sahlin i söndags.

Sven-Erik Österberg är tänkbar som partiledare därför han har ett mycket högt anseende i partiet, eftersom han redan har flera mycket tunga maktpositioner och bland annat leder den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Mot honom talar att han tillhörde Mona Sahlins innersta krets.

Thomas Östros möter liksom Österberg stor aktning och respekt i sitt parti, inte minst för sitt engagemang och sin kunskap. Även han sitter på tunga maktpositioner. Han är liksom Österberg en i de 15:s gäng. Han var efter valet först ut att tala om politisk förnyelse. Mot honom talar att han var Mona Sahlins närmaste och att han förlorade alla debatter i valrörelsen mot Anders Borg.

Pär Nuder har numera ingen formell position i partiet, men han har fortfarande en bas och många anhängare. Han möts med stor respekt och det är inte längre till hans nackdel att han tillhörde Göran Perssons få utvalda. Det är absolut en fördel för honom att han inte på något sätt tillhörde Mona Sahlins gäng eller det rödgröna samarbetet och inte kan förknippas med den senaste valrörelsen. Han har inte heller med ett ord kommenterat händelseutvecklingen efter valet, Det gör att Pär Nuder efter några års frånvaro kan komma att ses som en ny och fräsch kraft.

I ett scenario med Sven-Erik Österberg, Thomas Östros eller Pär Nuder kommer förnyelsen att skjutas på framtiden. Det pri mära uppdraget för den nya parti ledaren blir i stället att hålla ihop partiet och sitta kvar så länge som möjligt. Redan om några år kan återväxten vara bättre och antalet kandidater betydligt fler med namn som Mikael Damberg, Veronica Palm, Morgan Johansson, Ilija Batljan, Jytte Guteland med flera. Då kan det på nytt vara dags för förnyelse och partiledarskifte. De nya Socialdemokraterna är inte som de gamla som krävde att en partiledare skulle sitta ett decennium.

CHRISTER ISAKSSON

journalist och författare, har gett ut böckerna I väntan på Mona Sahlin (2008) och Den nya vän(S)tern (2010)