Samtalet om Jesus behöver fortsätta! Arborelius/Hedins svar till sina kritiker har flera förtjänster (Brännpunkt den 2 mars). De inser den problematiska nutidssituationen. Den känner jag igen efter mer än 20 år på en folkhögskola utanför Stockholm.
De vill vidare komma bort från "slagord och retoriska förenklingar" Bra! De pekar, helt riktigt, på betydelsen av bön och autentisk andlighet. De framhåller vikten av andliga miljöer där sökare tas på allvar.
Dogmat och mystiken hör nära ihop. Fides quae och fides qua hör ihop! (Trons innehåll och tro som tillit.)
Det avgörande blir vilka premisser man bygger sin teologi på. Det handlar om vilken världsbild man har. Är den sluten eller öppen?
Om Gud är Gud, kan han väl ordna både jungfrufödelsen och väcka Jesus till nytt liv? Om Jesus äger gudomlig identitet, varför anses det då omöjligt att han skulle kunna göra under, som spränger våra världsbilder?
Varför är människor kristna? Det hör framför allt ihop med mötet med honom som den inkarnerade guden. Men denna subjektiva erfarenhet är inte tillräcklig.
Vi behöver dessutom en objektiv Uppenbarelse, som är större än alla våra försök att "fånga in Gud". Tron går inte mot förnuftet, men går utöver förnuftet.
En del kristna utgår från att det finns en objektiv Uppenbarelse, tydligast synlig i Jesus Kristus, omvittnad i Bibeln. Andra mer eller mindre reducerar tron till vad det egna förnuftet, de egna känslorna och erfarenheterna lett dem till. Detta är en tragisk reduktion av Jesus, av verkligheten och av tron.
En "ostkupa" läggs över livet!
Björne Erixon lärare och teolog Kaggeholms folkhögskola
