Handelsminister Ewa Björling med flera skriver under rubriken Bojkotter skapar inte demokratier att svenska företag spelat en positiv roll för demokratisk förändring i Nordafrika (24/3). Med tanke på svensk export av krigsmateriel till Saudiarabien, Egypten, Tunisien, Algeriet och Bahrain är det ett förmätet påstående.
Människor som ger sina liv i kampen för demokrati uppfattar inte dem som sålt krigsmateriel till diktaturens herrar som försvarare av mänskliga rättigheter. Våra samarbetsorganisationer i området säger inte att det är svensk handel som gjort den senaste tidens utveckling möjlig. De har slitit i många år för att mobilisera människor och ingjuta mod för att göra den arabiska våren möjlig.
I Diakonias och Amnestys rapport Export till priset av mänskliga rättigheter? granskar vi UD och våra exportfrämjande organ. En rad affärer har genomförts trots risk för att de bidragit till kränkningar av mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen gav till exempel grönt ljus till Saab att exportera ett radarsystem till Pakistan som kan kopplas till övervakning av mobiltelefoner. Det visar att svensk exportpolitik ibland krockar med ambitionen att främja mänskliga rättigheter.
Björlings artikel förvånar då vi uppfattat att ministern signalerat att exportorganen ska få tydligare instruktioner att granska affärer utifrån perspektivet att främja mänskliga rättigheter. Jag uppmanar Björling att ta ett samtal med sin kollega Jan Björklund som flaggat för skärpt vapenexport.
Svensk export kan vara en positiv kraft och det är möjligt att många svenska företag arbetar hårt för att säkerställa att man via sin verksamhet respekterar mänskliga rättigheter. Vad som är klart är dock att det finns företag som inte gör det. Inför fall-till-fall-prövning vid svenskt exportstöd till diktaturer – och sälj inga vapen till dessa diktaturers herrar.
BO FORSBERG
generalsekreterare Diakonia
