När det är tre dagar kvar till presidentvalet i Ryssland går jag in på den unge journalisten Ilja Barabanovs blogg för att se om han skrivit något om Medvedev på sistone. Men han har inte bloggat på flera dagar.

Jag tycker det är konstigt, men hittar snart förklaringen i en annan politisk blogg. Ilja och hans fru Natalia Morar har kedjat fast sig i varandra i transitzonen på Moskvas flygplats ­Domodedovo.

Natalia, som är moldavisk medborgare men sedan länge bosatt i Ryssland, ska deporteras till Moldavien för att hon har skrivit en artikel om ”Kremls svarta kassa”: om hur presidentadministrationen samlar in ”frivilliga bidrag” från företag för illegal partifinansiering. Alltså till finansiering av Putins stödparti Enade Ryssland. Det gör henne till risk för landets säkerhet och stabilitet.

Det är säkerhetstjänsten FSB som har tagit över landet nu, närmare bestämt den avdelningen av före detta KGB som under sovjettiden ledde kampen mot oliktänkande. ­Lokalpolitiker, ungdomsaktivister och journalister över hela landet upplyser medborgarna om deras rättigheter och uppmanar dem att ställa krav på makt­havarna.

I FSB:s ögon är det samhällsomstörtande verksamhet som måste motverkas.

Men svenska journalister skriver inte om sådana som Ilja och Natalia. Svenska tidningar skriver om människor med kända namn, som den mediale schackmästaren Garri Kasparov och före detta premiärministern Michail Kasianov.

Men det är inte de som är demokratins hopp i Ryssland.

De som verkligen kan förändra Ryssland är tappra människor som Ilja och Natalia, som varje dag kämpar för att ge enskilda medborgare lite mer sanning och lite mer makt.

Amanda Lövkvist är författare till boken I väntan på Lenins begravning