Naturskyddsföreningen vill att den svenska regeringen följer Danmark och totalförbjuder fyra ftalater (Brännpunkt 5/10). Den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA har redan avvisat det danska förslaget eftersom det inte är motiverat. Det finns ingen risk från en kombinerad exponering av dessa ftalater och företagen är ändå på väg att fasa ut användningen av dem.
De fyra ftalaterna, som Naturskyddsföreningen nu vill att Sverige förbjuder, är ett bra exempel på att den europeiska kemikalielagstiftningen fungerar som det är tänkt. Dessa ftalater är klassade som ämnen med särskilt farliga egenskaper och måste därför inom kort godkännas för att få användas inom EU. Användningen har därför minskat kraftigt under de senaste 10 åren och är idag mindre än 11 procent av de ftalater som används i Europa. I Sverige agerade branschen snabbt och enligt de svenska myndigheterna minskade användningen med över 70 procent mellan 1994 och 2001. Branschen har sedan fortsatt att utveckla mer miljöanpassade och moderna mjukgörare.
Naturskyddsföreningen har därför fel när man påstår att ftalaten DEHP finns överallt i våra hem. Naturskyddsföreningen missar också att det är skillnad mellan olika ftalater. De vanligaste ftalaterna idag är registrerade i enlighet med EU:s kemikalielagstiftning och uppfyller inte kriterierna för att klassificeras som hälso- eller miljöstörande.
Ett svenskt förbud mot dessa fyra ftalater är därför ett slag i luften. Däremot skulle ett svenskt agerande underminera förtroendet för vår gemensamma europeiska kemikalielagstiftning som Sverige varit med om att ta fram.
LENA LUNDBERG
ansvarig för innovations- och utvecklingsfrågor inom plastområdet, Plast- & Kemiföretagen
