Efter att DN börjat avslöja hur Säpo slösar med skattepengar, har justitieminister Beatrice Ask och regeringen förbjudit all vidare granskning av Säpo med hänvisning till ”rikets säkerhet”.
Det finns indikationer på att Säpo åsiktsregistrerar muslimer utan brottsmisstanke, vilket strider mot grundlagen.
Gösta Hultén
Det är ett hemlighetsmakeri som inte hör hemma i en rättsstat som Sverige. Offentlighetsprincipen gäller alla myndigheter. Att granska säkerhetspolisen är viktigt i alla länder. Att granska Säpo är särskilt viktig idag, med tanke på raden av nya integritetskränkande tvångsmedel som svenska regeringar de senaste tio åren försett Säpo med.
Regeringen hävdar att alla integritetskränkande åtgärder, som buggning i våra hem med dolda mikrofoner, lagring av vår datatrafik, hemlig telefonavlyssning och FRA:s avlyssning av all trådbunden trafik som passerar Sveriges gränser sker för att skapa ett tryggare samhälle. Sanningen är att det kan bli allt mer otryggt, inte bara för misstänkta, att leva i ett samhälle där Säpo har rätt till insyn i varje del av våra liv, dygnet runt.
Regeringens senaste beslut innebär att det skulle bli omöjligt att ens i efterhand granska hur Säpo använder alla dessa nya tvångsmedel.
I förra veckan lade regeringen ett förslag som innebär att FRA:s spaning utvidgas så att Säpo från och med den 1 januari 2013 ska få tillgång till FRA:s signalspaning.
Det har visat sig att FRA systematiskt struntat i de riktlinjer om att förstöra material som man enligt lag ska rätta sig efter. FRA har redan, utan lagstöd, skickat uppgifter vidare till Säpo, utan att ange varför det sker.
Kartläggning av var vi rör oss lagras och kan hämtas ut, utan brottsmisstanke, enligt det nyligen implementerade datalagringsdirektivet.
FRA har redan lagrat mängder av irrelevant personlig information om oss som individer, långt mer än vad uppdraget kräver. Man har också låtit bli att ta bort känslig information som inte ska finnas kvar. I stället för att förstöra uppgifterna, som man är skyldig, har man sparat dem för att vid behov kunna återskapa dem.
Säpo tycks ha misslyckats att hindra två mord på ledande politiker. När självmordbombaren i Stockholm i december 2010 ringde och förvarnade, svarade ingen på Säpos telefon. Att hindra mord på politiker och att hindra terrorbrott är två av Säpos huvuduppgifter.
Det finns indikationer på att Säpo åsiktsregistrerar muslimer utan brottsmisstanke, vilket strider mot grundlagen. Man har också erbjudit informatörer kontanter och andra förmåner. Säpos samarbete med diktaturer och dubiösa ”väntjänster” ger farhågor att åtminstone delar av organisationen och enskilda medarbetare har andra och starkare lojaliteter än Sveriges säkerhet.
Den deportation till Egypten som den dåvarande S-regeringen godkände 2001, var den första kända CIA-flygningen med fångar i Europa. Europarådet har beskrivit dessa flyg som olagliga kränkningar av Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Säpos inblandning i detta fall är väldokumenterad.
SvD skrev den 5/12 2010 om en hemlig diplomatrapport som bekräftar att minst två plan med fångar mellanlandade på Arlanda våren 2006. Vid den första flygningen, valde Sverige att blunda. Men vid den andra ställde UD kritiska frågor till USA och trafiken tycks ha upphört.
När två internationella MR-organisationer ville kartlägga CIA:s fångtransporter, bad de 28 länder om information. Sverige var ett av de tre länder som vägrade hjälpa till, medan t ex Danmark, Finland och Norge lämnat ut information. Finland beslöt 2011 att börja granska landets roll i samband med tortyrflyg. Den svenska regeringen vägrade att lämna ut information om CIA-flygen av ”säkerhetsskäl”. Men misstänkta brott mot mänskliga rättigheter får inte hemligstämplas.
Det är självklart att Säpo måste ha möjligheter att arbeta utan insyn och med hemligstämplad information. Men att stoppa all granskning av Säpos budget eller att sekretessbelägga misstänkta folkrättsbrott strider mot Sveriges självbild som ett öppet samhälle, som värnar om rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Hemlighetsmakeriet ökar kravet på en sanningskommission som granskar de senaste tio årens svenska deltagande i ”kriget mot terrorismen” och hur alla nya integritetshotande lagar, ramlagar, datalagringsdirektiv och FRA-lag använts. Att sopa rent framför egen dörr är nödvändigt om vi trovärdigt vill kritisera hur andra länder lever upp till den humanitära folkrättens principer.
GÖSTA HULTÉN
journalist och författare
