Motorvägsprojektet Förbifart Stockholm är kraftigt försenat, redan före första spadtaget. Överklaganden, en budget som spruckit och juridiska prövningar visar det tydligt – den dyraste motorvägen genom tiderna är inte bara en dålig idé, den är även juridiskt, miljömässigt och ekonomiskt svår att få till. Ingen vet när första spadtaget kommer tas, men det blir inte 2011, inte 2012 och det är fortfarande osäkert om det blir 2013 eller ens 2014. Med andra ord går det inte utesluta att Förbifart Stockholm blir en valfråga även 2014.
Riggert Andersson, Trafikverkets projektchef för motorvägen, sade nyligen till tidningen Byggindustrin att förseningarna kommer ”få effekter för hela projektets tidsplan och dess kostnader, men exakt var vi landar är för tidigt att säga” och ”vi är redan sinkade åtta månader. Nu kan det bli åtta månader till eller i värsta fall ännu mer. Hela jätteinvesteringen med Förbifart Stockholm hamnar i gungning”. Och då är vi fortfarande bara i början av en mycket komplicerad process.
Städer runt om i världen agerar utifrån det uppenbara – det fungerar inte att bygga motorvägar för att få bort trängsel. Fler motorvägar leder till att fler tar bilen, vilket leder till ännu mer köer. De dagliga köerna på Södra länken är ett tydligt exempel på detta. För varje ny motorväg som byggs skapas behovet av ytterligare en motorväg. Idén att massbilismens problem kan lösas med ytterligare en motorväg är i stort sett dödförklarad. Men här i Stockholm domineras debatten om Förbifarten fortfarande av naiva föreställningar och decennielång politisk prestige.
Därför välkomnar vi att prioriteringarna i stockholmstrafiken blir en valfråga 2014. Förbifart Stockholm kommer att kosta minst 30 miljarder, vilket motsvarar 30 års intäkter från trängselskatten. 30 miljarder och 30 år som rycks undan från helt nödvändiga investeringar i nya spårvägslinjer, pendeltåg, bussar och utbyggd tunnelbana.
I valet mellan kollektivtrafik och Förbifart Stockholm väljer en majoritet av stockholmarna kollektivtrafiken. Vilket är fullt logiskt med tanke på att fler reser kollektivt än med bilen i rusningstrafiken.
De partier och intresseorganisationer som vurmar massbilismen brukar hävda att stockholmarna visst vill ha Förbifarten. De har sedan 1950-talet, då idén om Förbifarten föddes (det vill säga på den tiden då motorvägar fortfarande ansågs moderna), plöjt ner hundratals miljoner i projektet. 150 konsulter samt informationskampanjer och opinionsundersökningar som år efter år påstått att ännu en motorväg är helt nödvändigt.
Aldrig har de lyft fram det faktum att 30 miljarder till en motorväg betyder 30 miljarder som tas bort från kollektivtrafiken. Att motorvägen kommer generera så mycket ny biltrafik att den är överlastad redan efter tio år. Att endast två procent av trafiken är den långväga genomfartstrafiken, det vill säga den trafik man säger att motorvägen behövs för. Att Förbifarten inte anpassas för kollektivt resande – den ger ingen plats för tåg och endast sju procent av resorna kommer utgöras av kollektivtrafik med buss. Att Förbifarten ökar Stockholms totala klimatutsläpp. När motorvägens förespråkare har köpt opinionsundersökningar har de helt enkelt missat att samtidigt informera stockholmarna om dessa fakta.
Alla vinner på en effektiv och utbyggd kollektivtrafik. Om det blir mer tids- och kostnadseffektivt att resa kollektivt, jämfört med att ta bilen, så kommer fler att välja det. Det innebär mindre trafik och trängsel på våra vägar, vilket gynnar de som måste ta bilen, och minskar Stockholms klimatutsläpp. Dessutom slipper Stockholm att framstå som bakåtsträvare när andra städer i Europa springer om oss.
Förbifarten är ett vägval. Om vi tar fel väg så det 30 år till nästa avfart. En majoritet av stockholmarna väljer redan kollektivtrafik istället för ännu en motorväg. Fram till 2014 kommer vi att försöka övertyga resten.
ÅSA ROMSON (MP)
riksdagsledamot
YVONNE BLOMBÄCK (MP)
gruppledare Stockholms läns landsting
EMILIA HAGBERG (MP)
gruppledare Stockholms stad
