Socionomstudenten Terese Farkas kritiserar på SvD.se 12/5 Missbruksutredningens förslag till reformer av svensk missbruks- och beroendevård. Hon hävdar att utredningens ensidiga tyngdpunkt på farmakologisk behandling och förringande av socialtjänstens uppsökande arbete innebär ett övergrepp på missbruksvårdens patienter.
För våra patienter med missbruk eller beroende är förslagen tvärtom en källa till hopp.
Joar Guterstam
Farkas kritik bygger dock på en rad missförstånd. Redan av Missbruksutredningens problembeskrivning framgår att dagens svenska missbruksvård inte når mer än var femte person med missbruk eller beroende. Och de som trots allt har kontakt med socialtjänstens missbruksenheter erbjuds alltför sällan behandling med vetenskapligt stöd.
Farkas har rätt i att socialtjänsten har en viktig roll i det förebyggande arbetet. Men Missbruksutredningen hävdar inte heller något annat: tvärtom föreslås att kommunerna bör bli skyldiga att upprätta program för att effektivisera det uppsökande arbetet och erbjuda korta interventioner. Vid mer avancerat missbruk eller beroende ska obligatoriska samarbetsavtal med landstinget garantera individens rätt till bästa möjliga behandling.
Att Missbruksutredningen skulle ha ett ensidigt farmakologiskt perspektiv på behandling är också ett märkligt påstående. Utredningens förslag handlar istället om att både farmakologisk och psykosocial behandling ska vara kunskapsstyrd och utgå från patientens egna behov, snarare än vilket utbud som för tillfället råkar finnas tillgängligt i hemkommunen. Att påstå att detta innebär att ”bedöva symtomen” istället för att ”i effektiv mening lösa problemen” är vilseledande.
Missbruksutredningens förslag må komma som en chock för dem som i dag får skattepengar från kommunerna för att bedriva ineffektiva behandlingar. För våra patienter med missbruk eller beroende är förslagen tvärtom en källa till hopp om att även de ska få rätt till effektiv hjälp.
JOAR GUTERSTAM
leg läkare, Beroendecentrum Stockholm,
doktorand Karolinska Institutet
