Kristdemokraterna kräver nu större valfrihet när det gäller barnomsorg.
Stat och kommuner betalar i genom-snitt 90 procent av kostnaden för platserna i förskolan. Det handlar om 7o 000-145 000 kronor per plats. På marginalen erbjuds alternativ till daghem, närmare bestämt familjedaghem.
Men den som föredrar att stanna hemma med de egna barnen får inte del av det generösa stödet till barnomsorgen.
Runt om i landet växer Föräldraupproret, engagerade medborgare ställer krav på rättvisa och valfrihet i barnomsorgen.
På första maj förra året genomfördes en sådan manifestation i Uppsala. Tåget samlade fler del-tagare än vänsterns och social- demokraternas demonstrationer tillsammans. Nu på första maj kommer samma krav om myndigförklarande av föräldrarna att ställas i Uppsala igen.
I några fall har kraven på valfrihet fått gehör på den kommunala nivån. Men då säger regeringen ifrån. Föräldrar som vill ha större valfrihet är inte representativa, anser social-minister Berit Andnor. Hon har fel.
Sifo har i en undersökning den 18-20 april ställt följande fråga: anser du att
samhället ska göra det ekonomiskt möjligt för föräldrarna att få vara hemma med sina barn tills de är fyra år? 64 procent svarar ja. Bara 27 procent säger nej.
1 000 väljare är tillfrågade. En klar majoritet vill att det ska vara möjligt att vara hemma med de små barnen. Om man jämför detta med de 13 månaderna i dagens föräldraförsäkring blir gapet mellan väljarnas önskemål och de valdas politik uppenbart.
Ordet ”kvinnofälla” dyker ofta upp när möjligheten att vara hemma kommer på tal. Som om omsorg om de nära och kära skulle kunna liknas vid fångenskap.
Gäller det i så fall också när människor tar hand om äldre anhöriga eller om handikappade barn?
I gruppen kvinnor i åldern 30-49 år stöder hela 71 procent valfrihets-linjen. Bland dem som har barn i åldern upp till två år anser 73 procent att det borde vara ekonomiskt möjligt att få vara hemma. Detta handlar alltså om de föräldrar som just har skolat in sina barn på dagis, eller snart kommer att göra det. I brist på andra möjligheter.
En
uppdelning efter sysselsättning visar att det starkaste stödet för möjligheten att vara hemma-förälder finns inom LO. Där stöder 76 procent en sådan reform, vilket kan jämföras med 67 procent inom TCO och 51 procent inom Saco.
Det är märkligt att socialdemokratin så ensidigt träder fram till den kollektiva barnomsorgens försvar. 65 procent av socialdemokraternas väljare vill att den ekonomiska möjligheten att vara hemma med barnen ska finnas.
Bara bland kristdemokrater och centerpartister är stödet starkare.
Små barn är individer, med egna förutsättningar och behov. Det är en insikt som kommer till uttryck i FN:s barnkonvention. Utgångspunkten är att barnets bästa ska vara vägledande i allt som rör barnen. Om vi tar den uppmaningen på allvar vore det mest naturliga att familjerna fick välja hur omsorgen om barnen ska utformas.
Det som i dag kallas barnomsorg är snarare en omsorg om arbets- utbudet. Familjen betraktas som en produktionsenhet i den ekonomiska samhällsnyttans tjänst, en
vinstmaxi-merande institution som alstrar nya arbetare och skattebetalare, samtidigt som föräldrarna jobbar vidare.
Som Berit Andnor har skrivit i sitt veckobrev: ”Det samhälle vi har i dag, den standard vi tar för given och den demografiska utvecklingen kräver att alla arbetar.”
Många människor vänder sig mot det system som har fått fäste. Flertal är inte alltid detsamma som högsta klokskap.
Majoriteten kan ha fel. Men när en tydlig majoritet av svenska folket har önskemål om något som förefaller i högsta grad rimligt, nämligen att små barn ska kunna få vara tillsammans med sina föräldrar, då är det väl ändå rätt märkvärdigt att de som makten haver envisas med att slå dövörat till?
Kristdemokraterna är det parti som tydligast tagit ställning för valfrihet i barnomsorgen och i riksdagsvalet driver frågan om kommunala vårdnadsbidrag. Undersökningen visar att det finns ett starkt stöd för den linjen. Medborgarna vill att det ska finnas verklig valfrihet inom barnomsorgen. Den borde bli verklighet.
Göran Hägglund
partiordförande (kd)
Maria Larsson
vice partiordförande (kd)
Alf Svensson
riksdagsledamot (kd)
Mikael Oscarsson
riksdagsledamot (kd)
