SSU:s ledning skriver att de vill begränsa vinstuttagsmöjligheten för välfärdsföretag och därtill avskaffa rätten för brukarna att själva välja utförare i välfärden (Brännpunkt 11/10). De påstår själva att detta är för att säkra kvaliteten, men både deras argument och modeller är ohållbara.
Den bristande kvaliteten inom svensk välfärd finns främst där det är politiker som styr verksamheten.
Hanna Wagenius
Till att börja med går SSU på myten om att välfärdsföretagen i Sverige tjänar grova pengar på sin verksamhet. Dels kan man konstatera att de sju största vårdbolagen i Sverige inte ens har hälften så stor rörelsemarginal som ett genomsnittligt börsbolag, dels kan man konstatera att endast ett av dem delade ut någon vinst 2011. De övriga bolagen återinvesterade vinsten. När SSU säger att de vill göra 32:a kapitlet i aktiebolagslagen tvingande måste man alltså fråga sig vilket problem det är som de egentligen vill komma åt.
Att över huvud taget ha vinst som problembeskrivning är en felaktig utgångspunkt. Vad som faktiskt spelar roll är självklart kvaliteten. De privata välfärdsföretagen har förbättrat kvaliteten, och de har hur som helst samma kvalitetskrav på sig som de offentliga. De människor som arbetar på privata företag är också mindre sjukskrivna och trivs bättre på sina arbetsplatser. Den bristande kvaliteten inom svensk välfärd finns främst där det är politiker som styr verksamheten.
SSU:s verkliga bevekelsegrund blir dock tydlig när man föreslår att lagen om valfrihet, Lov, helt avskaffas och en vetorätt mot välfärdsföretag införs på kommunal nivå. Gabriel Wikström och Ellinor Erikson påstår att den flyttat makten från brukarna när det är precis tvärtom – den har flyttat makt från politikerna till brukarna.
För ett socialistiskt ungdomsförbund är detta säkert obekvämt, men inte desto mindre en viktig frihetsreform för medborgarna. Den enda skillnad Lov inneburit för kommunerna är att brukare har rätt att välja det alternativ de anser är bäst, på individnivå, i stället för att tvingas in i det kommunala alternativet. Återigen visar dock SSU att kommunpolitikers möjlighet att själva tillhandahålla välfärden är viktigare än att de som använder den är nöjda.
Det är ett pinsamt förakt för vanliga människors rätt att välja. Politiker har chansen att visa att de kan ge medborgarna den bästa välfärden, men det faktum att de misslyckas på många ställen i landet kan inte innebära att vi ska tvinga medborgarna tillbaka till något som är sämre än de privata alternativen.
HANNA WAGENIUS
förbundsordförande, Centerpartiets ungdomsförbund
