Den svenska grundlagen inleds med orden ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt”.
Då jag var student i Oxford brukade jag jämföra den svenska grundlagens demokratiska anda med den engelska konstitutionens elitistiska principer. I England är grundprincipen att parlamentet - inte folket - är suveränt. I Sverige är det folket som är suveränt.
Det var inte svårt att välja sida.

Allt detta har nu vänts upp och ner. I England kommer folket att få möjlighet att i en folkomröstning ta ställning till förslaget om en europeisk grundlag.
I Storbritannien är folket suveränt. I Sverige är det riksdagen, och inte folket, som är suveränt i denna fråga. Svensk demokrati har i praktiken blivit elitistisk.
Varför har det blivit så i Sverige? En del menar att de proeuropeiska partierna fruktar att de kommer att förlora en folkomröstning.
Riksdagsmajoriteten hävdar å sin sida att folkomröstningar är oförenliga med den
representativa demokratin. Båda argumenten är felaktiga.

Fruktan att svenskarna ska rösta nej till grundlagen baserar sig på att de mot elitens vilja röstade nej i folkomröstningen om EMU. Men historien upprepar sig inte alltid.

Danskarna röstade exempelvis också nej till EMU, men opinionsmätningarna tyder på att de nu är positiva till förslaget om en EU-grundlag. Även på Irland lät folket sig övertygas och röstade ja till Nicefördraget 2002 trots att de röstat nej året innan.
Samma sak kan komma att ske i Sverige. Det är inte ett givet faktum att svenskarna kommer att rösta nej.
De ledande politiker som åberopar principiella skäl mot att folkomrösta om EU-grundlagen kan luta sig mot den store brittiske filosofen Edmund Burke, som en gång sa att i en representativ demokrati ska ledaren leda - inte bli ledd av folket.

Den svenska regeringen hävdar således att folkomröstningar innebär att de politiska ledarna följer folket, och inte tar sitt ansvar att leda folket.
Argumentet att politiker bör leda
folket är riktigt men motståndet mot folkomröstningar är felaktigt. Folkomröstningar stärker den representativa demokratin och gör det möjligt för politikerna att visa verkligt ledarskap.
Charles de Gaulle visade politiskt ledarskap när han fattade sitt beslut om folkomröstning om Algeriets självständighet 1962. Felipe Gonzales visade politiskt ledarskap när han fattade sitt beslut om folkomröstning om spanskt medlemskap i Nato 1986. Tony Blair visade politiskt ledarskap när han fattade sitt beslut om folkomröstning om fredsavtalet för Nordirland 1998.
De vågade alla ta en viktig fråga till folket för avgörande.

I dag vågar Jacques Chirac, Tony Blair, och Anders Fogh Rasmussen i Sveriges västra grannländer ta frågan om EU-grundlagen till sina medborgare och samtidigt pröva sin egen förmåga att övertyga och leda.

Kan det vara så illa att Göran Persson och de borgerliga partiledarna inte tror att de besitter de egenskaper som krävs för att visa ledarskap?
Vågar de inte pröva sin förmåga att inspirera
och övertyga? Vågar de inte utöva ledarskapet, det som borde vara kärnan i en yrkespolitikers roll?
Folkomröstningsmotståndarna understryker att det i Sverige inte är juridiskt nödvändigt med en folkomröstning. Det är också min bedömning. Men inte heller den brittiska, franska eller den danska grundlagen kräver folkomröstning.

Blair beslutade att en folkomröstning om den europeiska författningen skulle hållas trots att opinionsundersökningar visat att 70 procent av medborgarna är emot författningsförslaget.

Jacques Chirac, också han utan att kunna påräkna ett stöd för den egna positionen, beslöt samma sak. Även Anders Fogh Rasmussen i Danmark kunde ha undvikit en folkomröstning, precis som hans föregångare Poul Nyrup Rasmussen gjorde med Nicefördraget.
I alla dessa tre fall var det ett politiskt beslut - inte en juridisk nödvändighet.
Den representativa demokratin bygger på tillit. Vi har tillit till de politiker som har modet att visa ledarskap i svåra frågor. Vi misstror politiker som inte har det
modet.

Genom att inte låta det svenska folket ta ställning till den europeiska författningen i en folkomröstning visar politikerna att de inte besitter detta mod. Så skapas misstro mellan folk och folkvalda.