Folkvalda krypskjuter på yttrandefriheten

Inget regeringsfördömande i strid mot grundlagen av en publicerad artikel. Det är glädjande att statsministern är så tydlig på den punkten. Inga restriktioner mot svenska journalister i Israel. Beskedet kom från israeliska ambassaden innan Journalistförbundet hunnit lämna över sitt protestbrev. Vi är också överens med ambassadören om ett möte för att diskutera yttrande- och tryckfrihet. Också glädjande att sans och förnuft har segrat på den punkten.

Men det är bekymmersamt att några svenska politiker, bland andra moderaten Gunnar Hökmark, uppenbarligen anser att regeringen skulle ha brutit mot grundlagen och fördömt artikeln.

Så vi behöver fundera på vad det beror på:

Är kunskapen om grundlagen och principerna för vem som har vilket uppdrag i en demokrati otillräcklig? Var parlamenta- rikernas uttalanden bara obetänksamma skott från höften i en debatt där tonläget har varit ovanligt uppskruvat?

Eller är det så att det finns svenska folkvalda som inte ställer upp på den svenska yttrande- och tryckfriheten som den är reglerad i grundlagen? Och varför har de i så fall inte föreslagit förändringar istället för att krypskjuta på yttrande-friheten i den offentliga debatten?

Vi kan vara stolta över den svenska yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen. Vår grundlag håller ordning på principerna. Rågången är klar mellan makthavares och publicisters olika uppgifter i demokratin.

Journalistikens och publicistikens roll är att granska, informera och hålla debatten öppen för många åsikter i det offentliga rummet. Att fördöma, bedöma eller recensera publicistiska beslut är inte makthavarnas uppgift.

Ansvaret för en publicering är enligt svensk lag den ansvarige utgivarens. Den ordningen liksom offentlighetsprincipen gör Sveriges grundlag unik i positiv mening.

Inom EU finns förstås de som tycker att vi avviker och att vår ordning skaver mot Europa i övrigt. Nu närmast ligger ett förslag om att försämra offentligheten inom EU och går det igenom kommer det förstås också att påverka vår svenska offentlighet.

Jag vill hoppas och tro att de flesta svenskar är beredda att slåss för vår grundlag. Frågan är om även alla parlamentariker är beredda? Om darret på manschetterna i försvaret av den svenska yttrande- och tryckfri- heten beror på okunnighet om grundlagens innehåll och prin- ciper, så hjälper Journalistförbundet gärna till med kunskapsöverföring.

AGNETA LINDBLOM HULTHÉN

ordförande Svenska Journalistförbundet