Svensk kriminologi har ett allvarligt trovärdighetsproblem. De tre doktoranderna i fredagens debattinlägg på SvD Brännpunkt anser att det inte spelar någon roll om poliser syns ute på gator och torg.
Följaktligen skulle det inte heller spela någon roll om säkerhetsvakterna, som i dag är dubbelt så många som poliserna i Stockholm, förlade hela sin verksamhet till fikarummet; de kanske rent av skulle kunna sitta på ett centralt kontor och så småningom rycka ut när den larmande väl lyckats komma igenom kontorets växel.
Den olyckliga utvecklingen av brottsligheten inleddes under Lennart Geijers tid som justitieminister. Många typer av brott bagatelliserades och reaktionerna på dem från samhällets sida uteblev. Eftergifternas kriminalpolitik är kanske en bra beteckning på vad som infördes.
Den var också förödande för polisernas moral – allt för ofta kunde de konstatera att deras utredningar bara ledde till åtalseftergift. Geijer själv trodde att inom en nära framtid skulle bara något hundratal behöva sitta inom lås och bom. Geijers reformer var väsenskilda från de värderingar som socialdemokratin bekänt sig till och var fjärran från idéerna om samarbete och solidaritet som en grund för folkhemsbygget.
Nu hade kriminologerna trätt till.
Vart det sedan barkade hän var tydligt redan under 1980-talet inte bara i statistiken utan också för vanligt folk. Men inte för kriminologerna.
Den intresserade kan själv undersöka hur ledande befattningar inom polisen och inom rättsväsendet tillsatts under de senaste tre decennierna.
Jag nämnde själv i mitt förra inlägg Bo Svensson, som från att ha varit överdirektör på Brå blev domare i Högsta domstolen 1989 och som vi återfinner som president för domstolen 2002. Som bekant är det HD som med sina domar skapar prejudikat för hur lagarna ska tillämpas i Sverige.
Eller följ karriären för Ann-Marie Begler, också hon tidigare överdirektör för Brå. Fredrik Reinfeldt, då justitieutskottets ordförande, ansåg 2002 följande om Brå:
Verksamheten måste göras om helt – de säger att brottsligheten inte växer, jag kan bara konstatera att åtminstone när det gäller våldsbrottsligheten och organiserad brottslighet så säger alla att den ökar – men inte Brå.
Action, please!
