Tillväxtverkets representationsnota har skymt frågan om vad verket egentligen gör.

Olle Wästberg

Tillväxtverkets representationsnota har skymt frågan om vad verket egentligen gör. Festmiljonerna döljer bidragsmiljarderna. När SvD i går avslöjade att 375 miljoner, som gått till nyföretagande för kvinnor, inte går att utvärdera, och att man inte kan spåra vilka som deltagit i programmet, är det förhoppningsvis början på en större granskning.

Att få fler nya företag är centralt i svensk politik. Människor som startar nya företag för att försörja sig och andra och utveckla sina idéer är nödvändiga för en dynamisk ekonomi. Möjligheten att starta företag är också en frihetsfråga. Här har Tillväxtverket haft en nyckelroll.

Tillväxtverket ska stötta nyföretagandet, inte minst att fler företag ska startas av kvinnor. För detta har man alltså satsat 375 miljoner. De kvinnliga ”företagsambassadörer” som arbetat åt verket har dock inte fått betalt utan lagt in frivillig tid. De hoppar nu av på löpande band.

Som SvD visar har statliga Tillväxtanalys försökt få reda på om satsningen givit något resultat – men misslyckats. Den programansvariga på Tillväxtverket försvarar sig i SvD med att ”när jag pratar med människor märker jag att attityderna förändras”.

Programmet för kvinnors nyföretagande är dock bara en del av isberget. Verket ska stötta och ge råd när det gäller allt sorts nyföretagande. Det satsar 1,3 miljarder på ”tillväxtfrämjande aktörer”, däribland nyföretagande. Hur det gått? Den som läser Tillväxtverkets årsredovisning får bara fluffiga svar. Enligt vad man i årsberättelsen kallar ”projektägarna” skulle drygt 11000 företag ha startats under en inte angiven tidsrymd. Eftersom Tillväxtverket inte håller reda på vilka som får stöd eller går på utbildningarna är siffran inte mycket värd.

Staten stöttar nyföretagandet genom en rad olika myndigheter och program. För fem år sedan beställde näringsdepartementet en extern utredning (FBA-utredningen) för att se på effektiviteten. Den utredningen visade att den lilla privata stiftelsen Nyföretagarcentrum ensam bidrog till att skapa lika många nya företag som 14 andra organisationer hjälpte till att starta. Med den skillnaden att Nyföretagarcentrum då fick 2 miljoner kronor från staten och att de andra, främst statliga myndigheter, fick 130 miljoner. Sedan dess har miljonerna på den statliga sidan ökat till miljarder, medan Nyföretagarcentrum fått 500000 kronor mer.

Nyföretagarcentrum arbetar med rådgivare som själva har startat och drivit företag och finns i 200 kommuner. Nyföretagarcentrum deltar i att sjösätta 10000 företag årligen – år efter år. 68 procent av nystartade företag i Sverige överlever. De som varit i kontakt med Nyföretagarcentrum överlever till 81 procent. De som hänger med på Nyföretagarcentrums mentorsprogram överlever till 89 procent. Just när det gäller ”kvinnligt företagande” är Nyföretagarcentrum framgångsrikt; hälften av alla, via stiftelsen, nystartade företag drivs av kvinnor.

Det märkvärdiga är att staten genomför åtgärder som direkt försvårar för den lilla enskilda aktören Nyföretagarcentrum. Till exempel fick just Tillväxtverket för tre år sedan i uppdrag av näringsdepartementet att starta regionala ”nystartskontor” för att hjälpa fram nya företag. Statliga Almi tog nyligen helt sonika över konceptet med mentorskap från Nyföretagarcentrum. Samtidigt som miljardrullningen till de statliga aktörerna pågår bidrar staten alltså med 2,5 miljoner till Nyföretagarcentrum, den aktör som bevisligen är mest effektiv. Det motsvarar ett halvårs internrepresentation hos Tillväxtverket.

När regeringen 2009 lade sin proposition om statliga insatser för företagsrådgivning betonade den att de statliga insatserna ska vara kompletterande och inte tränga undan privata aktörer. Staten behöver ”inte nödvändigtvis”, menade regeringen, vara utförare. I praktiken har regeringen agerat precis tvärtom.

Härvan kring Tillväxtverket är ett utmärkt tillfälle att se över det snåriga och ineffektiva nyföretagarstödet och se till att resurserna hamnar där de gör mest nytta. Det kanske är så att just statliga myndigheter inte är de som har den kultur och de kunskaper som gör dem bra på att hjälpa fram nya entreprenörer.

OLLE WÄSTBERG

tidigare generaldirektör för Svenska institutet