FN:s informationsavdelning har nyligen publicerat flera oroande notiser om hot mot civilbefolkningen i Demokratiska republiken Kongo, Kongo-Kinshasa. Den 21 december 2009 kom en förfärande rapport från FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter och FN:s mission i Kongo, Monuc, som talar om mord, våldtäkt och stympning av invånare i landet. FN-representanterna ber om omvärldens stöd för att stoppa slakten och ställa de skyldiga inför rätta.
Konflikten i Demokratiska republiken Kongo har pågått i snart tolv år. I tysthet genomfördes ett afrikanskt storkrig med uppskattningsvis 5 miljoner döda under åren 1998–2003. Trots att Kongo med FN:s hjälp har fått flera fredsavtal och demokratiska val har konflikten fortsatt med svåra följder för civilbefolkningen i den östra delen av landet. Särskilt drabbade är kvinnor. Rapporterna om systematiska våldtäkter är många och återkommande.
FN har genom sin insatsstyrka Monuc försökt att få den kongolesiska regeringen att ställa misstänkta krigsförbrytare inför rätta och säkerställa att dess soldater får tillräckligt med resurser för att inte behöva stjäla från lokalbefolkningen. Ändå har över 1,25 miljoner människor tvingats lämna sina hem eller flytt som en följd av våldsamheterna i provinserna Norra och Södra Kivu. Situationen har också gjort det allt svårare för hjälporganisationer att arbeta.
FN konstaterar självt att världsorganisationen trots lång närvaro inte har lyckats komma åt rötterna till konflikten. FN:s specialrapportör om utomrättsliga avrättningar, Philip Alston, kallar efter ett besök i landet i oktober det militära samarbetet mellan Kongo och Rwanda för ”katastrofalt”.
I Afghanistan är Sverige ett av de länder som bidrar med både bistånd och militär personal till den FN-mission som i oktober 2009 fick förlängt förordnande. Där talar generalförsamlingens resolution 1890 om FN:s ansvar att främja såväl säkerhet som utveckling. Det är ett synsätt som ligger i linje med FN-principerna om skyldighet att skydda och fredsbyggande som allt fler har kommit att dela sedan ett FN-toppmöte hösten 2005 fastslog att säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter är oskiljbara mål.
Motsvarande synsätt bör gälla i DR Kongo där Sverige har deltagit i samtliga fredsfrämjande insatser sedan Dag Hammarskjölds dagar. Sverige deltar i EU:s civila insatser till stöd för uppbyggnad av den kongolesiska polisen och säkerhetssektorreform. Det är särskilt välkommet att mycket av det svenska stödet syftar till att begränsa följderna av det omfattande sexuella våldet. För att främja fred och stabilitet i Kongo måste dock hjälpinsatserna kombineras med säkerhetsinsatser.
En enkät som kongolesiska FN-förbundet gjort bland studenter, intellektuella och beslutsfattare visar att det finns en stor tacksamhet gentemot Sverige och dess insatser i regionen. Flera FN-rapporter sätter fingret på behovet att med alla till buds stående medel skydda civilbefolkningen i östra Kongo. Att använda Internationella brottmålsdomstolen för att åtala och straffa misstänkta krigsförbrytare är en väg.
En särskild utmaning för FN och säkerhetsrådet är att också kongolesiska regeringsstyrkor misstänks för människorättsbrott samt att ledare i den tidigare Rwanda-stödda rebellgruppen CNDP är efterlysta av Internationella brottmålsdomstolen.
FN:s säkerhetsråd beslutade den 23 december 2009 att förlänga Monucs mandat i Kongo. Det nya uppdraget har som sitt främsta syfte att skydda civilbefolkning och hjälppersonal samt att avväpna stridande parter och utländska väpnade grupper. Därtill ska Kongos väpnade styrkor och polis utbildas om skydd för barn och förebyggande av sexuellt våld. FN ska enligt resolutionen också omedelbart dra tillbaka sitt stöd till enheter i Kongos armé som kränker internationella mänskliga rättigheter eller humanitär rätt.
Förlängningen av Monucs mandat i Kongo måste kombineras med större truppbidragande, inte minst från väst. Idag står EU för endast 2,3 procent av FN:s fredsfrämjande styrkor i Afrika. Också Sverige, som under förra året noterade ett rekordlågt antal soldater i FN-ledda operationer, måste vid sidan av sina biståndsinsatser bistå Monuc med såväl trupp som adekvat logistik.
Alla goda krafter måste samverka för att förhindra att Kongo glider in i ytterligare ett inbördeskrig och nya våldsamma väpnade konflikter.
CISSA WANUMBE
generalsekreterare i Kongos FN-förbund
ALEKSANDER GABELIC
ordförande i Svenska FN-förbundet
