Kvinnor är utsatta i de områden där Försvarsmakten genomför insatser – i exempelvis Kongo, vilket visades i Uppdrag Granskning i går, eller i Afghanistan. En nyckel för att komma till rätta med dessa problem är att öka andelen kvinnor i internationella insatser.
Kvinnors utsatthet har ofta ett direkt samband med brist på jämställdhet. Målet vi strävar efter är att kvinnorna inte längre ska vara utsatta, de ska kunna vara självständiga och göra egna livsval. Det är en av Försvarsmaktens viktigare uppgifter. FN:s säkerhetsråd har också visat vägen med stor tydlighet genom att anta fyra säkerhetsrådsresolutioner mellan 2000 och 2009.
Med tv-bilderna från i går på näthinnan är det lätt att tro att samtliga fredsbevarare i Kongo missköter sig. Så är det naturligtvis inte. Men det räcker med att några gör det för att det ska påverka insatsen negativt. Hur ska en fredsarbetare kunna hävda att han är opartisk om han har en lokal flickvän? Med vilken trovärdighet kan en utsänd skydda kvinnor som utsatts för sexuellt våld om samme person nattetid har sex med deras grannar eller systrar?
Självklart går det inte. Det är därför som Försvarsmakten har kravet att samtliga relationer med lokalbefolkningen, oavsett insatsområde, bara ska vara strikt professionella. Uppdraget och uppgiften som ska lösas ska alltid vara i fokus. Allt som kan äventyra det är otillåtet och dit hör definitivt lokala flick- eller pojkvänner.
Till trovärdighetsproblematiken ska säkerhetsfrågorna läggas. Det är inte ovanligt att lokala underrättelsetjänster värvar unga kvinnor och män. Så kallade honungsfällor har funnits sedan antikens dagar.
I Försvarsmakten är vi övertygade om att insatser som består av både kvinnor och män som arbetar tillsammans är de som bäst och mest effektivt kan lösa sina uppgifter. Det är oerhört viktigt även i det akuta läget, som exempelvis i Haiti efter jordbävningen. Men även i det längre perspektivet, som i Afghanistan, som för tillfället är den största svenska insatsen, där vi nu utvecklar ett nytt koncept.
Vi har tagit fram ett nytt Military Observation Team som består av hälften kvinnor och hälften män (MOT 1325). Detta första helt mixade teamet är sedan november förra året på plats i Afghanistan. Skillnaden mot enkönade team är att de kan samverka med både kvinnor och män och därmed få information från hela lokalbefolkningen vilket i alla lägen är en operativ fördel.
Det är bra att det som skett i Kongo nu blir offentligt. Första steget till en positiv förändring är alltid att lägga alla korten på bordet och genomföra en analys av all tillgänglig information. Detta oavsett hur obehaglig sanningen än är.
Det vet vi i Försvarsmakten. Vi har slagit in på den vägen sedan ett par år tillbaka. Det är en utmaning. Inget händer av sig själv, men det går att förändra.
Mycket handlar om utövande ledarskap på samtliga nivåer, drivet uppifrån. För det räcker inte att skriva en policy, en jämställdhetsplan eller ett direktiv. Det svåra är att omsätta detta i praktisk handling – något som kräver stark vilja och tar både tid och resurser.
2004 tog Försvarsmakten initiativ till ett samarbetsprojekt med namnet Genderforce. Det har lett till ett reguljärt samarbete mellan myndigheter och organisationer som verkar internationellt.
Varje individ som genomför en insats för Försvarsmaktens räkning genomför en grundutbildning avseende FN:s säkerhetsresolutioner 1325 och 1820. Till det läggs utbildning i etiska riktlinjer samt uppförandekod.
En erfarenhet vi dragit är att implementeringen av Värdegrund, Jämställdhet och UNSCR 1325 måste ske uppifrån och ned. Högste chefen måste driva frågorna, ty det duger inte att säga en sak och göra en annan.
Försvarsmakten bygger sitt arbete på FN:s regler och definitioner och Sverige skulle kunna vara redo att ta ledartröjan när och om EU ska enas om en tydlig och klar uppförandekod som också innehåller en definition av Sexual Explotation and Abuse.
Vi arbetar nu för fullt med att integrera dessa frågor som en naturlig del i våra insatser. Och det gäller allt från planering till genomförande och utvärdering. Gender är numera en del av all insatsplanering, den militärstrategiska doktrinen, Försvarsmaktens strategiska mål, utvecklingsplanen samt rapporteringen. Arbetet sker strukturerat och systematiskt.
Flera andra försvarsmakter, inklusive Nato, är nu mycket intresserade av vårt arbete att integrera 1325/1820 samt hur vi genederdimensionerar våra insatser. I går deltog en av Försvarsmaktens Gender Field Advaisors från Afghanistan i ett seminarium i Bryssel tillsammans med Madeleine Albright, Anders Fogh Rasmussen, Dennis Mukwege och Margot Wallström. Över det känner vi oss stolta, men vi har en bit kvar innan vi nått fram – och når fram till målet gör vi tillsammans med andra nationella och internationella aktörer och organisationer.
ANDERS BRÄNNSTRÖM
generalmajor
CHARLOTTE ISAKSSON
gender advisor
