Varför är det så förtvivlat svårt för den moderna ekonomin att ta sig ur skuldsnaran? Husköpare, småföretagare, multinationella företag, kommuner och landsting, till och med världens mäktigaste stater och största banker, alla har det gemensamt att de jagas av en allt mer svårhanterad skuldbörda. Alla står i skuld, många till bristningsgränsen.

Uppenbarligen har vi ett finansiellt och monetärt system som bygger på ömsesidig skuldsättning. Nya finansiella värden skapas genom någons skuldsättning och alla får på något sätt bära en del av bördan. Få är idag helt utan skuld. I själva verket ser vi det som en självklarhet att varje form av tillgång ska balanseras mot en viss grad av skuldsättning, det är så varje företagare upprättar sin balansräkning.

Skulden är numera ett självklart inslag i ekonomin. Den som är satt i skuld, är visserligen inte fri, men har i alla fall gjort en stor samhällsinsats genom att se till att nya pengar kommit i omlopp. Om det inte fanns några som var villiga att acceptera skuldbörda och räntebetalningar för att få tillgång till nytt kapital, skulle samhällsekonomin snabbt sluta fungera. En likviditetskris skulle uppstå eftersom det inte skulle finnas tillräckligt med pengar för alla nödvändiga betalningar.

Problemet kanske känns bekant? Idag är att det allt svårare att hitta villiga låntagare i den omfattning som en expanderande modern ekonomi kräver. Vem ska låna mer när alla redan är skuldsatta?

Att skapa pengar genom skuldsättning har varit ett fundament i samhällsekonomin ända sedan Englands kung Vilhelm III började låna papperspengar från Bank of England i slutet på 1600-talet när hans eget guld var slut och han behövde finansiera sitt krig mot Frankrike. Sedan dess har en allt större andel av våra pengar skapats genom bankernas kreditgivning, det vill säga nya pengar har skapats genom utlåning. Finanssektorn har därefter utvecklats och vuxit i takt med att nya former av skuldförbindelser har uppfunnits och byggts på utifrån denna ursprungliga pengar-mot-skuld-variant.

Idag finns det en uppsjö av olika former av skuld, allt från obegripliga derivat ner till den enklaste formen av skuld som till exempel ett bostadslån. Dessa skulder är naturligtvis bra på det sättet att de frigör nytt kapital till nytta för samhällsekonomin, men skuggsidan håller nu på att ta överhanden. Jordens och människans begränsningar gör att skuldbördan har nått en mättnadspunkt där det inte längre finns tillräckligt stora inkomster eller ekologiskt utrymme för att klara räntekostnaderna för ytterligare skuldsättning.

Vi befinner oss nu i en återvändsgränd. Vi kan inte skapa tillräckligt med ny skuld för det finns begränsat med trovärdig täckning, samtidigt som vi måste skapa mer skuld för annars frigör vi inte nytt kapital som behövs för tillväxten och räntebetalningarna. Världsekonomin är fastlåst i ett absurt och förlamande moment 22. Ekonomin kan bara reagera på två sätt, antingen med hyperinflation eller med kreditförluster, det vill säga att pengar går upp i rök i samband med omfattande konkurser.

De pressade ekonomierna i Europa och USA för en kamp som inte går att bemästra med de traditionella verktygen. Åtstramningsåtgärder eller finansiella stödpaket leder bara till konstgjord andning åt ett omättligt och sjukt system.

Ingen kan ändra på detta så länge inget görs åt det systemfel som ligger i botten. Den grundsten som alla finansiella värden bygger på måste analyseras och omvärderas gällande sin konstruktion och juridiska ramverk. Denna grundsten är våra pengar och dess förutsättningar för att skapas och existera.

Så länge pengar skapas genom skuld kommer världsekonomins huvudproblem också att handla om skuld. När ska ledande ekonomer och beslutsfattare börja diskutera de verkliga problemen?

NILS FAGERBERG

ekologisk ekonom och jägmästere, Ulvsåkra

ULF JAKOBSSON

miljöentreprenör, Innoveco AB och Steg 3