Brännpunkt 6/11: Författaren Margareta Zetterström anser att kvinnor tvingas förneka att småbarn och heltidsarbete inte går att förena.
9 SvD.se
Läs artikeln i sin helhet.
svd.se/brannpunkt
REPLIK | Margareta Zetterström och föräldraskapet
För tio år sen protesterade feministerna högljutt när biologisterna talade om hormonet oxytocin - utsöndras när kvinnor ammar - som orsaken till att kvinnor inte tråkades ut av det monotona moderskapets ammande och barnpassning.
I dag däremot förenas de forna kombatanterna i en romantisk syn på moderskapet och är rörande överens om att Simone de Beauvoir hade fel när hon riktade kritik mot moderskapsinstitutionen som en av patriarkatets maktmekanismer. I Det andra könet visar hon att äktenskap och moderskap är två fallgropar för kvinnor som tror på jämställdhet mellan könen.

Själv valde hon bort dessa två praktiker. Det har hon sedan 1970-talet och framåt fått mycket kritik för, inte minst av kvinnor och bland dem en hel del feminister. En av dem, Anita Goldman,
skriver i sin recension (Aftonbladet, 020506) av nyöversättningen av Det andra könet från 2002 att Beauvoir är ”otidsenlig och begränsad” i sin syn på kvinnor och att hon har ”ett manligt synsätt”.
Men redan 1999 påpekar Yrsa Stenius i sin bok Makten och kvinnligheten att Beauvoir genom Det andra könet lurade Stenius på ”moderskänslor eller genuint kvinnliga behov”. Det inser Stenius 25 år efter sin första läsning av Det andra könet.

För Nina Björk - som skrev 1990- talets svenska feministbibel Under det rosa täcket - går det fortare att vända sin forna förebild Beauvoir ryggen, men anledningen är densamma som hos den tidigare generationens feminister och den stavas ”moderskap”. Borta är kritiken av det patriarkala moderskap som Beauvoir beskriver, i stället ägnar Björk sig åt flummiga visioner om livet bortom lönearbete och konsumism. Den ur jämställdhetssynpunkt hyllade dagisreformen från 1960-70-talen har förvandlats till osund förvaring av barn och numera verkar det bara vara den biologiska mamman
som kan ta hand om sitt barn på rätt sätt (se till exempel Margareta Zetterström SvD Brännpunkt 6/11).

Feministen har blivit ”en riktig kvinna” och vill varken jobba eller ifrågasätta de strukturer som gör att pappan kommer undan sitt ansvar för barn och hem. Det är dags för kvinnorna att lämna myten om det heliga moderskapet och på allvar lämna plats åt papporna. Om de inte tror att omsorgskompetensen sitter i generna vill säga.