I SVT-programmet Existens (7/12 2003), som handlade om sharia l­agarna, frågade programledaren en av två gäster upprepade gånger om hon ansåg att stening till döds var ett rättmätigt straff vid otrohet.

Gästen, Cherin Awad, svarade kort och konsist ja. Svaret imponerade tydligen på redaktionen till den grad att SVT anlitade den numera utexaminerade juristen Awad som mångfaldskonsult och senare anställde henne som en av tre programledare för Halal-tv som har premiär den 3 november.

Trion som ska leda programmets åtta avsnitt är Dalia Azzam Kassem, Cherin Awad och Khadiga El khabiry. Tre unga kvinnor som är djupt troende beslöjade muslimer, och lever nära Koranens påbud.

En hårt pressad Awad tog för några veckor sedan, efter det att hennes uttalande åter uppmärksammats i olika medier, avstånd från sin syn på stening vid otrohet.

Awad har även påpekat att hon var arton år när hon gjorde uttalandet. Samma ålder som man i Sverige anses vara vuxen nog att rösta och juridiskt ta ansvar för sina handlingar.

Det är dock en utveckling
i rätt riktning att Awad har ändrat sig och förhoppningsvis numera är inne på mer demokratiska tankegångar.

Då flera medier uppmärksammade Awads tidigare uttalande tog SVT bort tablåtexten som sammanfattade Existens-programmet om sharialagarna och det olämpliga uttalandet.

Samma text, som hade funnits på nätet sedan länge, plockades för tre veckor sedan bort med argumentet att det kunde komma följdfrågor och att texten var hårdragen.

Exakt vad det är i det jakande och korta ordet ja som går att misstolkas och hårdras vet nog bara SVT. En mer trolig förklaring är att ­redaktionen ville undvika kritik genom att hindra att allmänheten tog del av texten.

Det är viktigt att
de som vanligtvis inte får komma till tals i medierna också lyfts fram, hävdar projektansvarige Gunnar Hofverberg som samtidigt påpekar att programledarna är ”huvudrollsinnehavare” och inte representerar några andra än sig själva. En uppenbar efterkonstruktion som trasslar in redaktionen än mer.

Programmet är dokumentärt och inte en spelfilm.

Det vore intressant att veta hur SVT förhåller sig till det publicistiska uppdraget när de anser att tre beslöjade kvinnor som leder programmet Halal-tv ska representera den muslimska gruppen i åtta program.

Utan att representera några andra än sig själva. Förvirringen är total.

Visst är det viktigt att även religioner belyses och olika religiösa grupper får komma till tals. Men då under ledning av politiskt och religiöst obundna och opartiska journalister, som kritiskt förhåller sig till ämnet. Det finns pressetiska regler som vi journalister måste förhålla oss till för att framstå som trovärdiga.

Allt annat är opinionsbildning, vilket inte innefattas i SVT:s ­public service-uppdrag.

Till skillnad från kön, hudfärg, etnicitet och föräldrar väljer man sin religiösa övertygelse och ideologi och bör även kunna ställas till ansvar för det. För att tala i klartext – religioner och ideologier bör behandlas kritiskt av public service.

Kan vi förvänta oss kosher-tv ledd av tre ortodoxa judiska kvinnor, Livets ord-tv ledd av Ulf Ekman eller rent av Sd-tv med Jimmie Åkesson? Troligtvis inte.

Det finns många möjligheter för public service att inom ramen för god journalistik lyfta fram mångfalden som präglar den muslimska delen av befolkningen utan att reducera denna grupp till djupt troende, beslöjade, homofobiska nykterister som anser att kvinnor ska vara oskulder fram till äktenskapet och förordar stening vid otrohet.

I onsdags medverkade två av programledarna i SVT:s Gokväll för att tala om Halal-tv.

På frågan varför de inte ville ta den manliga programledaren i hand blev svaret att de som muslimer inte vill ha fysisk kontakt med män. Främmande män, får man anta, då de också uppgav att de är gifta och har barn.

Majoriteten av muslimer i Sverige skakar dagligen hand med främmande människor, men de mest ortodoxa förespråkar könssegregering.

De flesta människor i Sverige, oavsett bakgrund, har ett sekulärt, liberalt och demokratiskt förhållningssätt. Många firar ramadan, jul eller hanukkah som en del av en tradition utan att låta resten av livet styras av religiösa dogmer.

Bland dem som i statistiska sammanhang definieras som muslimer finns även ateister.

Men kanske är det så enkelt att de muslimer som ser ut och lever sina liv som de flesta andra, för SVT inte är tillräckligt exotiska eller fantasieggande som beslöjade damer med förkärlek till sharian.

SVT har ett ansvar som arbetsgivare gentemot Cherin Awad, Dalia Azzam Kassem och Khadiga El khabiry. Dessa är ännu oerfarna journalister.

Genom att göra dessa tre kvinnor till frontfigurer för ett kontroversiellt program, med högst tvivelaktig och oreflekterad grundtanke, kastar SVT ut dem i den offentliga debatten, som ibland kan vara skoningslös.

Redaktionen är anonym för tittarna medan dessa unga kvinnor ska leva med projektet och programmet hela sitt liv.

DILSA DEMIRBAG-STEN

journalist och författare

Fotnot: Ordet halal är ett arabiskt ­begrepp inom islam och betyder att något är religiöst tillåtet, motsvarande hur kosher används inom juden­domen. Motsatsen är ­haram, det som är syndigt enligt ­islam.