EU-kommissionen presenterade i onsdags ett förslag till skatt på finansiella transaktioner. Varje EU-land ska ta ut en nationell skatt på 0,01–0,1 procent. Förslaget har både Frankrikes och Tysklands stöd. I det läget måste frågan börja tas på allvar även i den svenska debatten. De primitiva nej-argument som nu används behöver ersättas av konstruktiv analys. Finansminister Anders Borg och andra motståndare har inte uppdaterat sig på 20 år, utan hänvisar fortfarande till de negativa svenska erfarenheterna från den så kallade valpskatten på 80-talet och tidigt 90-tal. Jämförelsen håller inte. Den moderna transaktionsskatten är något helt annat.
Det är troligt att skatten genom att skapa stabila miljöer skulle locka till sig transaktioner och investeringar.
Göran Färm och Olle Ludvigsson
Valpskatten var 5-100 gånger högre än de nivåer som nu föreslagits. Det handlar alltså om skatter av helt olika magnitud. En annan skillnad är att valpskatten bara introducerades på den minimala svenska marknaden. Nu gäller det en skatt i hela Europa – en marknad där varje aktör av vikt måste vara närvarande. En tredje skillnad är att valpskatten bara gällde specifika marknadssegment, medan det förslag som nu presenterats är heltäckande. En fjärde skillnad är att finanssektorn idag ser helt annorlunda ut. Dynamik, teknik och hastighet skiljer sig enormt. Att avfärda en modern skatt enbart utifrån valpskatten är alltså inte seriöst.
Det är heller inte rimligt att lättvindigt förkasta kommissionens argument om att den i stora delar momsbefriade finanssektorn är underbeskattad samt om att ett samlat regelverk skulle förbättra EU:s inre marknad – där 10 länder redan har något slags transaktionsskatt.
Vad är då att vänta av den nya skatten? Den kan ge tredubbla effekter. För det första möjliggörs de investeringar i infrastruktur, teknologi och grön omställning som nu krävs för att ta steget ut ur krisen och bygga en hållbar tillväxt. Utan en högre investeringstakt klarar Europa varken skuldsaneringen eller den globala konkurrensen.
För det andra kan skatten med fördel användas till att reducera EU-avgiften. Den modell som diskuteras är att en liten del av varje medlemsstats intäkt från skatten öronmärks till EU-budgeten – samtidigt som den nationella EU-avgiften minskas i motsvarande grad. Ett liknande upplägg används redan för överföring av en del av de nationella momsintäkterna till EU. Reformen måste respektera EU-fördragen och bygga på ett mellanstatligt beslut, med vetorätt för varje land. Fördelen med modellen är att intäkterna för EU skulle bli mer stabila och att den destruktiva ”I want my money back”–debatten – där medlemsstaterna bara ser EU-samarbetet som en balansräkning – skulle kunna undvikas. Det handlar alltså inte om att ge EU någon skattekompetens eller att höja skattetrycket, utan endast om att på ett mer rationellt sätt finansiera EU-samarbetet.
För det tredje skulle transaktionsskatten sannolikt stabilisera finansmarknaden. Skatten skulle förbättra marknadens funktion genom att i första hand dämpa högfrekvenshandeln. Det skulle inte längre vara lika lönsamt att med hjälp av robotar och algoritmer genomföra hundratals transaktioner i minuten. På senare tid har högfrekvenshandlarna haft del i den extrema skakighet som präglat marknadsrörelserna. Bitvis har det varit svårt för vanliga aktörer att göra affärer. Det har gått så långt att företagsledare ifrågasatt om börser är lämpliga plattformar för att sköta finansieringen.
Vad gäller farhågorna för att skatten skulle driva transaktioner från Europa är parallellen till att valpskatten drev transaktioner från Sverige alltså i princip meningslös. Det handlade då om en klart högre och klumpigare skatt samt om en helt annan marknadssituation. Det finns även i nuläget vissa undanträngningsrisker, men samtidigt skulle effekten likaväl kunna bli den motsatta. Internationella investerare blir alltmer måna om att finnas i pålitliga marknadsmiljöer. Allt fler väljer bort marknadsplatser där högfrekvenshandel stör dynamiken. I stället för att stöta bort affärer är det därför mer troligt att skatten genom att skapa stabila miljöer skulle locka till sig transaktioner och investeringar.
En modern transaktionsskatt löser inte alla problem, men den är en intressant möjlighet som inte bör avfärdas på förhand. För- och nackdelar måste vägas mot varandra. Därför finns det ett akut behov av att även i Sverige börja ta saken på allvar. Frågan är alldeles för viktig för att slentrianmässigt spelas bort med en ihålig hänvisning till ett gammalt svenskt skattespöke.
GÖRAN FÄRM (S)
OLLE LUDVIGSSON (S)
europaparlamentariker
