Visst kan man jämföra Israel med Tredje riket utan att man för den skull är antisemit, antingen av ren okunskap eller som ett retoriskt grepp.

Fredrik Meiton

Det har stormat de senaste dagarna kring komikern och SVT-personligheten Gina Dirawi, aktuell som programledare för årets Melodifestival. I bräschen gick Ulf Överberg, ordförande för Samfundet Sverige-Israel Stockholm, med en Newsmill-artikel i tisdags där han hävdar att Dirawi fällt antisemitiska uttalanden på sin blogg. Överberg återger ett citat från bloggen till stöd för sitt påstående: ”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem!”

Att likställa eller jämföra Israel med Nazityskland är antisemitiskt, slår Överberg fast, och hänvisar till den så kallade Cordoba-konventionen från 2005. Med det lutar han sig förnöjt tillbaka, trygg i förvissningen om att ha bevisat sin sak bortom rimlig tvivel. Ett antal opinionsbildare har stämt in i Överbergs kritik och nu tycks även vissa nyhetsrapporter ta för självklart att Dirawi ”vid flera tillfällen har uttryckt sig antisemitiskt”. (Nyheter24, 2/11)

Men har hon det? Det finns inget tvivel om att Dirawi upprepade gånger likställt Israels agerande med Nazitysklands. Överberg & Co., som tvärsäkert identifierar likställandet med antisemitism, hänvisar till en definition från European Monitoring Centre on Racism and Xenophobia (EUMC). Men det är högst tveksamt om de har rätt i sin tolkning. EUMC:s definition gör gällande att jämförelser mellan Israel och nazismen kan vara utslag för antisemitism, inte att de är det per definition.

Men vad sägs om att vi för ett ögonblick sätter åt sidan vad andra säger att antisemitism är och ger oss på vågstycket att tänka själva? På Newsmill gjorde Överberg ett försök och frambringade följande uppvisning i logisk och grammatisk ekvilibrism: “Det är antisemitism därför att dess syfte är att skada eller kränka judar Israel[sic], eftersom påståendets sanningshalt uppenbarligen är falskt – lika falskt som dem som förnekar att Förintelsen inte inträffat[sic].”

Det är svårt att argumentera mot Överberg, eftersom det är svårt att veta precis vad han menar med ”syfte att kränka judar i Israel”.

Här är istället ett konkurrerande resonemang: Jämförelsen mellan Israel och Nazityskland är uppenbart befängd. Men visst kan man jämföra Israel med Tredje riket utan att man för den skull är antisemit, antingen av ren okunskap eller som ett retoriskt grepp för att dra uppmärksamhet till Israels faktiska människorättsbrott. Min gissning är att i Gina Dirawis fall – och antagligen i de flesta fall – rör det sig om en blandning av dessa båda faktorer. Med detta inte sagt att nazistjämförelsen aldrig är antisemitiskt anstruken. Men slutsatsen är inte automatisk, utan kontextuell, precis som EUMC:s definition gör gällande.

Det ligger något djupt osunt i hur ofta etablerade debattörer försöker skämma ut åsikter från det offentliga samtalet – ofta med hänvisning till förment oantastliga auktoriteter – istället för att bemöta dem sakligt. Detta är desto mer problematiskt då måltavlan är en upprörd 19-åring, med bristande kunskaper i samtidshistoria.

Antisemitismanklagelsen förpliktigar. Jag och många med mig vill gärna bevara ordets pregnans – det behövs när vi talar om verklig antisemitism, inklusive den som maskerar sig som Israel-kritik.

Dirawis åsikter är inte antisemitiska; de är felaktiga, ja rentav enfaldiga. Här finns alltså ett skriande behov av en dialog, där man vinnlägger sig om att diskutera och förklara istället för att mästra och fördöma från höga hästar. För det jobbet krävs mer än Israel-vänner som skjuter från höften.

FREDRIK MEITON

doktorand i historia vid New York University

Fotnot: Fredrik Meiton arbetar för närvarande på en avhandling om Palestinas mellankrigshistoria. Han har tidigare levt flera år i Israel och på andra håll i Mellanöstern.