Lars Bern är ledsen över att hans affärsidé inte vinner gehör på marknaden och i politiken.

Jag ser själv en potential i metanol och andra tekniker; olika lösningar bör få konkurrera inom ramen för strikta miljökrav och sociala hänsyn.

Teknik som inte klarar kraven, till exempel palmolja från tropikerna, ska inte ges plats. Teknik med klimatnytta ska granskas ur andra perspektiv, till exempel arbetsvillkor och inverkan på livsmedelspriser. I det förra fallet krävs regler mot bland annat barnarbete. I det senare fallet bör effekterna diskuteras.

Biobränslepotentialen är begränsad. Men när ökad efterfrågan på grödor ger högre priser så kan det vara bra för global utveckling.

De flesta fattiga är bönder som länge ­lidit av subventionerat industrijordbruk och låga priser. Nu kan de producera med vinst. Den fattiga stadsbefolkning som kan drabbas i en övergångsfas måste hjälpas.

Biobränslenas inverkan på priset är liten. Men den som med Bern oroas över att bönder får mer betalt bör säga nej till all grön produktion som inte ger mat, som kaffe och svensk energiskog.

Etanolens prestanda varierar. ­Etanol från brasilianskt socker i svenska etanolbilar ger klimat­nytta. ­Europeisk etanol som låg­inblandas i svensk bensin är långt sämre.

En lösning är EU:s bränslekvalitetsdirektiv, som kräver att oljebolagen minskar den fossila koldioxiden i bränslenas livscykel med en procent per år. Om direktivet antas blir det olönsamt att sälja biodrivmedel med negativ klimateffekt.

Den som säger nej till dålig etanol är klok. Den som säger nej till bra etanol hamnar i oljeträsket. Då förespråkar man produktion som är kopplad till Irakkriget och mord i oljedeltat i Nigeria.

Då talar man för klimatförändringar. Det slår hårt mot de fattigaste och mest undernärda kvinnorna och barnen i världen.