Arbetsmarknadsministerns svar ( 10 augusti) på min kritik mot arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen ( 9 augusti) kan sammanfattas med: Allt fungerar redan på bästa sätt, det finns ingen anledning till kritik.

Det är ett mycket märkligt förhållningssätt. Långtidsarbetslösheten bara ökar och ökar. Antalet personer som har varit arbetslösa i mer än två år har ökat dramatiskt och är nu 70000, Fas 3 är nu Sveriges största ”arbetsgivare” och ungdomsarbetslösheten ett enormt problem. Antalet unga förtidspensionärer har nästan fördubblats. Arbetsförmedlingen får bottenbetyg av svenska folket, myndigheten har lägre förtroende än till och med Försäkringskassan. Arbetsgivarna har stora svårigheter att få tag i personal med rätt kompetens vilket hindrar företag från att växa. Hur kan arbetsmarknadsministern vara nöjd med denna situation? Utvecklingen går ju åt fel håll i så gott som alla avseenden.

Det är uppenbart att det krävs ett nytänkande. Problemen beror inte på bristande resurser. Arbetsförmedlingen har skickat tillbaks totalt 18 miljarder kronor till regeringen, pengar som var avsedda för att bekämpa arbetslösheten men som man alltså inte använt.

Arbetsmarknadspolitiken skulle må bra av mer pragmatism och mindre ideologisk styrning. Inom många branscher finns stora behov av att rekrytera. Det behövs nätverkstekniker, undersköterskor, plåtslagare och många andra. Försämrad a-kassa och Fas 3 leder inte till jobb. Då måste man i stället pröva andra vägar: utbildning, introduktionsanställningar för unga (Löfven-modellen), anpassning av insatser utifrån lokala näringslivets behov, nära samarbete mellan utbildning och arbetsmarknad, tid för arbetsförmedlarna att ha kontakt med arbetsgivarna, flexibilitet och individuell anpassning.

Mitt råd till arbetsmarknadsministern: Erkänn problemen och släpp den ideologiska låsningen. Arbetsmarknadspolitiken har misslyckats, därför bör den omprövas.

YLVA JOHANSSON (S)

arbetsmarknadspolitisk talesperson