På bara ett år har antalet sökanden till rektorstjänsterna halverats – från två sökanden till en sökande per tjänst. Av alla utlysta chefspositioner i landet är rektorsuppdragen de som uppenbarligen lockar minst. Arbetsförmedlingens statistik betyder i klartext att det idag finns kommuner där det inte finns en enda kandidat till ny rektor, skolledare eller förskolechef.

Chefsbristen i skolan borde oroa arbetsgivare och beslutsfattare i kommunerna mer än något annat. Det är inte bara elever och lärare som berörs, konsekvenserna är allvarligare än så. I värsta fall riskerar vi kompetensförsörjningen i hela samhället.

Var femte verksamhetschef i utbildningssektorn är över 60 år enligt SCB. Undersökningar visar att de yngre chefsämnena är mer ovilliga att axla uppdragen.

Efterfrågan på chefer ökar medan konkurrensen om unga chefsämnen hårdnar i takt med att 40-talistcheferna går i pension. Endast 15 procent av de unga som eftersträvar ett chefsjobb har offentlig sektor som ett förstahandsval.

Det är Sveriges framtida välfärd och konkurrenskraft som står på spel. Är det verkligen rimligt att Sveriges viktigaste chefsuppdrag är utformade så att ingen vill ha dem?

Enligt skollagen har rektor som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas på att nå de nationella målen. Utan kapabla rektorer når inte de enskilda skolorna sina mål, vilket innebär att eleverna inte får likvärdiga möjligheter. Därmed klarar inte heller den svenska skolan sin uppgift i stort – att ge alla elever en likvärdig skolgång.

En rektor har som uppdrag att leda en eller flera skolor och förskolor. Rektor har ansvar för en stor personalgrupp, budget, skolans pedagogiska innehåll och dessutom hundratals elever. Ett stimulerande, ansvarsfullt och givande jobb där man i högsta grad påverkar och kan göra skillnad. Ett meningsfullt och framtidsinriktat jobb som borde tilltala många.

Men så ser det inte ut i verkligheten. Sveriges rektorer har under en rad år fått se sina uppdrag bli allt mer överlastade och beskurna på nödvändiga kringresurser. I den nya skollagen skärps förutsättningarna ytterligare. Rektor blir personligen ansvarig för eventuella missförhållanden – för såväl arbetsmiljöfrågor som mobbning.

Samtidigt som ett av de viktigaste chefsjobben blivit allt mer krävande, har förutsättningarna att lyckas med uppdragen blivit successivt sämre. Däri ligger också svaret på frågan varför det finns så få sökanden till tjänsterna. Ingen vill ha ett omöjligt uppdrag.

I Skolinspektionens rapport från september 2010 Tillsyn och kvalitetsgranskning 2009 går det att läsa att de flesta bristerna kvalitetsgranskningarna pekar på kan härledas till rektorns bristande ledning. Rektorns bristande ledning är alltså en nyckelfaktor till sakernas tillstånd i den svenska skolan.

Hur kommer det sig att det internationellt så hyllade svenska ledarskapet, som varit en av våra viktigaste naturtillgångar, inte skördar framgångar inom utbildningssektorn? Sverige har halkat ner från toppen i internationella jämförelser inom utbildningsområdet. En av de viktigaste orsakerna är oviljan att prioritera ledningsarbetet.

En orsak till varför ledningsarbetet i skolan är så drabbat är rektorsutbildningen i sig. Som utbildningen är utformad idag är det främst kompetenskraven inom det juridiska området som blir tillgodosedda. En rektors främsta uppgift borde vara att leda – inte att läsa lagen. Ledarskapsutbildning finns med i kursplanen, men kommer in först under det avslutande året.

Den avgörande orsaken till att ledarskapsfrågorna är eftersatta är att saknas kunskap hos beslutsfattarna inom utbildningssektorn. Det saknas också kunskap om ledarskapets värde och betydelse för framgångsrika verksamheter.

Debatten om skolan handlar idag om kunskapsinnehåll, betyg, disciplin, lärarnas utbildning, status och lönenivåer. Viktiga saker i alla avseenden, men utan engagerade rektorer med förutsättningar att utföra sina chefsuppdrag faller alla reformer inom skolan platt till marken.

Under de senaste decennierna har skolan genomgått stora förändringar och står idag inför om möjligt ännu större utmaningar. För att få till stånd och genomdriva förändringar är ledarskap den viktigaste faktorn.

Vi behöver beslutsfattare som vågar prioritera ledarskap som kompetens. Nyckeln till att skapa en framgångsrik skola och utbildning är ett modigt och kreativt ledarskap och en förändring av skolans inre arbete.

Ge rektorerna resurser och förutsättningar att leda. Rätt utformade rektorsuppdrag lockar ledartalangerna till skolan. Det är en investering med en avkastning som heter duga och ger Sverige en skola i världsklass.

ANNIKA ELIAS

ordförande Ledarna, Sveriges chefsorganisation

KIM LICHTENSTEIN

rektor Hillelskolan, Stockholm

JÖRGEN EDSTRÖM

rektor Celsiusskolan 7-9, Edsbyn

MATS VIKSTRÖM

rektor, Norrskenets friskola, Luleå

PAULA PELLI

rektor, Uddevalla gymnasieskola

MICHAEL MØLLER CHRISTENSEN

rektor, Musik & Kulturskolan, Härnösand

HELENÈ KRANTZ

rektor, Drottning Blankas Gymnasieskola, Falkenberg

TOBIAS ALDERHAMMAR

rektor, Hagabodaskolan, Habo

MATS L OLSSON

rektor, Södertälje Friskola

MATS WERMELIN

rektor, Kastanjeskolan, Tomelilla

PER-OLA JACOBSON

rektor, Nya Oxhagsskolan, Kalmar