Bo Malmberg skriver (Brännpunkt 10/2) att det är fel av oss att hävda att Kanada har en starkare arbetslinje än Sverige och menar att högre skatter skapar den svenska jämlikheten. Inget av detta är riktigt sant.

Utanförskapet är betydligt mindre i Kanada jämfört med Sverige, eftersom Sverige har en större dold arbetslöshet. Andelen unga som definierats vara utanför arbetskraften, men själva säger att de vill arbeta, är exempelvis hundra gånger högre i Sverige än i Kanada. En viktig anledning till varför Kanada kan spendera betydligt större del av varje skattepeng på skola och sjukvård är just att en mindre del av befolkningen är beroende av offentliga bidrag för sin försörjning.

Som vi också förklarar i boken har Sverige en fördel jämfört med Kanada i att fler äldre är aktiva på arbetsmarknaden. Det beror bland annat på system i Kanada som närmast tvingar äldre att gå i pension, trots att de skulle vilja arbeta fler timmar. Det är därför som den totala sysselsättningen i Sverige inte är lägre i Sverige än Kanada. Men antalet arbetade timmar är mycket riktigt högre i Kanada.

Sverige har naturligtvis en jämnare fördelning av inkomster, eftersom det är ett ovanligt homogent samhälle där den stora majoriteten har likartat ursprung. Kanada är i det avseendet motsatsen till Sverige. Redan bland tidigare generationer har Kanada präglats av mångfald i ursprung. Nu är närmast var fjärde kanadensare utlandsfödd.

Det är en vanlig, men i stor utsträckning felaktig, tanke att Sverige är jämlikt på grund av höga skatter. Sverige hade en ovanligt hög inkomstjämlikhet också i mitten av 1900-talet, när skatterna var mycket låga. Anledningen var att landet också då hade en homogen befolkningssammansättning.

Idag kan vi jämföra med exempelvis Slovenien, präglat av låga och platta skatter men också en jämn inkomstfördelning. Anledningen är just att landet har en homogen befolkningssammansättning. I jämförelsen med Kanada kan man dessutom notera att förmögenheter är mindre fördelade bland svenskarna, eftersom många svenskar inte har råd att spara när skatterna dragits. Jämlikheten i förmögenhet har alltså dragits ned av Sveriges högre skatter.

FREDRIK BERGSTRÖM

affärsområdeschef WSP

STEFAN FÖLSTER

chefekonom Svenskt näringsliv

ROBERT GIDEHAG

vd Skattebetalarnas förening

NIMA SANANDAJ

vd Captus