I dagarna larmades det intensivt från en forskargrupp om att användandet av NMT mobiltelefoner framkallar hjärntumörer. Detta slogs upp stort i medierna och andelen personer som anser sig oroliga för mobiltelefonanvändningen och som röstade på morgontidningarnas websidor har ökat markant.
Upp till 60 procent av de röstande är nu rädda för mobiltelefoner. Med tanke på denna frågas stora angelägenhet, då nu majoriteten av svenska folket använder mobiltelefoner, vill vi ge några bakgrundsfakta i ärendet.

Mobillarmet kommer från en forskargrupp som medvetet de senaste 20 åren konsekvent larmat för olika typer av faror.
Detta gäller bl a hormoslyr och lymfkörtelcancer, amning och cancer, sötningsmedel och cancer, dioxin och cancer, blåbetonghus och cancer, alkohol och cancer, magnetfält och cancer, elektrostatiska fält och olika sjukdomar samt nu således mobiltelefonens radiovågor och cancer.
En genomgång av larmen i medierna ger vid handen att samma forskargrupp har larmat mer än 100 gånger i olika
ärenden.

I de flesta fallen har larmen senare visats sig sakna uttalad betydelse för hälsan. Alla de forskare som inte larmar kan då ställa sig frågan om det är larmen som är målet med de larmande forskarnas verksamhet.
Larm påkallar stor medial uppmärksamhet och med detta uppmärksamhet för forskaren ifråga. För oss leder ett konsekvent larmande från en forskargrupp till minskad trovärdighet.
En granskning av det senaste larmet visar att i en studie som omfattar ett stort antal hjärntumörfall erhålles totalt en 3,5 gånger ökad risk för akustikusneurinom (icke malign hörselnervscancer) (38 personer i fallgruppen) och 30 procent generell ökad risk för hjärntumörer hos individer som använt analoga mobiltelefoner (NMT) där akustikusneurinomen ger den statistiska signifikansen.
Däremot noteras ingen ökad tumörrisk hos personer som använt digitala eller GSM-telefoner. Det senare fyndet är ju intressant och visar de facto att det tvärtom kan vara helt ofarligt att använda mobiltelefoner vad gäller uppkomst av hjärntumörer.

Den aktuella studien, som är rent epidemiologisk till sin karaktär, har en rad brister.

  • Hjärntumörer har många orsaker och utvecklingen påverkas av ärftliga, dietära, miljömässiga faktorer, liksom livsstil, rökning, alkoholkonsumtion etc.
    Det är inte möjligt att säkert kunna konstatera att det är NMT-telefonerna som är orsaken då man inte tagit hänsyn till alla störande faktorer (s k confounding factors). Risken för att drabbas av cancer är t ex mycket högre hos storstadsbefolkning än för folk som lever på landsbygden.
  • Det finns ingen känd mekanism varmed lågfrekvent elektromagnetisk strålning, det vill säga icke-joniserande strålning, "radiovågor" respektive "mikrovågor", kan påverka celler.
    Canceruppkomst kräver påverkning på DNA-nivå och för detta krävs mycket högre energi än vad som inryms i de aktuella vågornas fysiska egenskaper. Energin i strålningen är typiskt 10 000 gånger lägre än den som krävs för att påverka den svagaste funktionella bindningen i celler, vätebindningen.
    Telefonerna ger viss värme, både genom vävnadsabsorption av radiovågor och även som ren ledningsvärme då batteri och elektronik uppvärms. Hjärnans blodflöde är mycket stort och leder bort det mesta av denna värme.
    Långvarigt talande kan öka temperaturen i skallen något men högre temperaturstegring erhålls t ex om man vistas i solen.
  • En epidemiologisk studie ger alltid slumpvisa skevheter i distributionen av fall och kontroller i variabler och var tjugonde variabel man studerar ger statistisk säkerhet trots att bara slumpen varit framme.
    Man har således svårt att urskilja vad som är en slumpeffekt och vad som är korrekt, speciellt med få personer i varje grupp, förrän studien reproducerats oberoende av andra forskare. Författarna visar t ex, i ett statistiskt säkerställt samband att personer som inte pratar i NMT mobiltelefoner har fem gånger högre risk att få en typ av hjärntumör (ospecificerat gliom) än de som talar i mobiltelefon.
  • Studien går tvärt emot innehållet i fyra internationella artiklar som nyligen publicerats, bl a en stor dansk studie omfattande nästan en halv miljon mobiltelefonanvändare, som visar på avsaknad av ett samband mellan mobiltelefoni och olika typer av cancer, däribland hjärntumörer.
  • De försöksdjurstudier som gjorts visar att det inte går att påvisa ökad canceruppkomst från den typ av strålning som utsändes från mobiltelefoner.

    Vi anser inte att det är etiskt eller moraliskt korrekt av forskare att gå ut och larma på den vetenskapliga grund som existerar. Vi anser således att det inte går att dra slutsatser om ett samband mellan användning av mobiltelefoner och canceruppkomst.

    Björn Cedervall
    docent i medicinsk strålningsbiologi Karolinska Institutet
    Magnus Ingelman-Sundberg
    professor i molekylär toxikologi Karolinska Institutet
    Hans Wiksell
    professor i kliniska applikationer av elektromagnetiska och akustiska vågrörelser Karolinska Institutet

    • Tipsa andra

    Vad är det här?

    Fakta


    Diskutera dagens artikel på Brännpunkt.
    svd.se/debatt

    Brännpunkt | Mest lästa