För en tid sedan släppte Karolinska institutet en studie av forskaren Ulrika Haggård-Grann.
Den visade att av en grupp tungt kriminella hade var fjärde sökt men nekats psykiatrisk vård före sina brott.

En av tio brottslingar hade utfört brottet som ett rop på hjälp efter den psykiatri de nekats. Att bli nekad psykiatrisk vård fyrfaldigade risken för att ett våldsbrott skulle begås inom 24 timmar.

Mot bakgrund av mängden våldsdåd med psykisk ohälsa som bakomliggande faktor är det kanske få som reagerar på den fruktansvärda statistiken. Vi blir alla avtrubbade. Men vad studien visar är ett politiskt manöverutrymme: att den psykiska ohälsan och den därtill kopplade brottsligheten kan minska genom kloka satsningar från stat, landsting och kommun.
Så länge de enskilda landstingen ansvarar för psykiatrin måste de tillse att den som söker psykiatrisk vård inte nekas denna. Här krävs både pengar och fräscha idéer kring psykiatrins utveckling i det moderna samhället.
Väl medvetna om att pengar endast kan
lösa en del av det psykiatriska haveri vi tvingas åse söker moderaterna efter nya politiska grepp.

I grunden anser vi att all offentlig sjukvård bör finansieras av staten i stället för landstingen. I väntan på denna utveckling bör åtminstone vårdområden vars landstingstillhörighet skapar särskilda problem övergå till staten. Inom psykiatrin gäller det framför allt rättspsykiatrin.

Statliga domstolar dömer till rättspsykiatrisk vård som det blir landstingens uppgift att finansiera och producera. Vi menar att finansieringen bör övergå till staten, enligt den klassiska principen att den som beslutar om en kostnad också skall finansiera denna.
Moderaterna har länge varit ett parti som skilt på sjukvårdspolitiken i termer av beställare och producent. Vi politiker är folkets representanter och skall därför beställa och med skatter finansiera den sjukvård medborgarna behöver.
Produktionen däremot, alltså själva sjukvården, får gärna någon annan utföra på uppdrag av oss och medborgarna. Därför lät vi
exempelvis S:t Görans sjukhus i Stockholm på ett framgångsrikt sätt övergå till annan ägare under den förra borgerliga mandatperioden 1998-2002.

Att göra något liknande med rättspsykiatrin är vi i dag förhindrade till. Svensk lag förbjuder fristående vårdgivare att bidra med kompetens och resurser till rättspsykiatrin. Därtill omfamnar den rödgröna majoriteten i riksdagen rättspsykiatrins landstingsmonopol.
Argumentationen till stöd för gällande lag brukar vara att endast offentliga sektorn bör ägna sig åt myndighetsutövning. Vi menar att detta argument faller mot bakgrund av de resursproblem svensk rättspsykiatri står inför. Vi har inte råd att tacka nej till dessa fristående professionella vårdgivares insatser.

Andra länder har visat att staten kan delegera viss myndighetsutövning till fristående rättspsykiatriska vårdgivare. I England bedriver sådana vårdgivare en psykiatri som för den intagne patienten leder till betydande framsteg. En av de större vårdgivarna på detta område i England är samma
vårdgivare som driver S:t Görans sjukhus i Stockholm - svenska Capio. Det kunnande som svensk vårdprofession utvecklat i England kan nyttjas hemma i Sverige, om bara den politiska viljan finns.
Den svenska hemmaarenan bör även öppnas upp för andra aktörer som kan bidra till en bättre psykiatri och då i synnerhet rättspsykiatri. Blir det ett maktskifte efter riksdagsvalet 2006 avser vi därför att ompröva den del av svensk lag som i dag håller dessa vårdgivare utanför Sveriges gränser.

Lagen om rättspsykiatrisk vård behöver även ändras vad gäller det så kallade fängelseförbudet. I dag får inte en människa dömas till fängelse om denne lider av en tillräckligt allvarlig psykisk sjukdom. Vi vill häva detta förbud. Fängelseförbudet för psykiskt sjuka bör avskaffas.

Vi menar att förbudet har lett till en godtycklig uppdelning mellan sjuka som döms till rättspsykiatri och friska som döms till fängelse och därmed otillräcklig psykiatrisk vård.
Vi tänker ta initiativ till en lagändring som syftar till att
påföljden, alltså fängelsestraffet, blir en konsekvens av handlingen, inte av huruvida man är frisk eller sjuk.
Den psykiatri som erbjuds på våra fängelser i dag svarar emellertid inte upp till fångarnas behov.
Under fängelsetiden skall den intagne på ett helt annat sätt än vad som är fallet i dag erhålla psykiatrisk vård. På så vis möter vi såväl den intagnes vårdbehov som samhällets skyddsbehov.
Alternativet är att fortsätta den godtycklighetens rättsprövning som i dag leder till att psykiskt sjuka människor nekas vård och vi andra utsätts för omotiverade risker.

Kristina Axén Olin (m)
2:e vice partiordförande och borgarråd Stockholm

Christer G Wennerholm (m)
landstingsråd Stockholm