En ogift man måste bli erkänd som pappa av modern. Annars är han formellt sett inte förälder. Nyligen kunde vi läsa om ännu en absurd effekt av denna lagstiftning. En man kan inte bli erkänd, på grund av mammans svåra sjukdom. Han hamnar i limbo, och faderskapet kallas jourhemsplacering. Flera stämningar inom en kärleksrelation måste göras för att kunna rätta till förhållandet. Processen tar lång tid, den är förnedrande och kan inverka starkt på familjeekonomi och anknytning. Det är inte till barnets bästa.
2009 föddes 54 procent av alla barn in i samborelationer, där pappan inte fick vara pappa från början. När en majoritet hamnar under absurd lagstiftning, är det då inte dags att ändra på den? Syftet med lagen är säkert gott, men med märklig grund: Män försvinner, andra är farliga, somliga män opålitliga eller ansvarslösa. Och man kan väl aldrig veta vem som faktiskt är pappa. Lagen är till för att skydda mor och barn. Så heter det. Familjelagstiftningen är den enda lag som är medvetet könssegregerad, av just dessa skäl. Men Sveriges familjer består inte av en uppsättning vidriga karlar och kvinnliga offer. På grund av dessa ålderdomliga attityder saknar den stora majoriteten vanliga, välfungerande män grundläggande rättigheter inom fortplantningsområdet.
I vår tid, med barn som mål och mening, med högeffektiva preventivmedel, rättigheter och stöd för mammor, så har pappor hamnat på efterkälken. Vi vet hur viktig pappan är för barnets utveckling. Varför skyddas då inte även han? Varför är hans rättigheter underställda övriga familjemedlemmars?
Denne mans historia är måhända ovanlig. Men enbart för att mödrars hälsa är extremt god i Sverige. Lagtexten är inte bra för att den sällan behöver nyttjas. Ett moment 22 har uppstått, där en pappa kan behöva bevisa sitt faderskap, men saknar rätt att inhämta bevisen.
En reform krävs så dessa absurda regler kan avvecklas. Obligatoriskt faderskapstest och automatisk gemensam vårdnad vore rimliga reformer för att jämna ut de mest grundläggande rättighetsskillnaderna. Visst finns de farliga papporna, men vilken kollektiv bestraffning finns i övriga rättsbalken?
Att vända på rollerna brukar vara ett bra sätt att belysa underliga normer. Fundera gärna över situationen där papporna hade full rätt över barnen, och de ogifta mödrarna ifrågasattes som juridiska föräldrar. Hur skulle debatten låta om mamman var tvungen att godkännas av pappan, för att få vara förälder?
PELLE FILIPSSON
Författare av Den vackraste gåvan
