Många akademiker upplever att gränsen mellan arbete och fritid har suddats ut. Småbarnsföräldrar pratar i jobbtelefonen när de är med barnen på lekplatsen och jobbar sedan vidare vid datorn när barnen har somnat. Vi reser i jobbet som aldrig förr och vi har flera olika arbetsplatser. Inte heller tillhörigheten till arbetsgruppen är given när vi alltmer arbetar i processer eller projekt. Dagens unga män och kvinnor kräver nya förutsättningar att kombinera arbete och familj.

Till stor del handlar det om att skapa möjligheter för individen att påverka sin arbetsvardag. De lösningar som bara handlar om att ställa upp regler, mäta arbetstid, inspektera risker i arbetsmiljön med mera fungerar inte längre.

Det finns områden som är centrala för alla fackliga organisationer. Bra löner, goda pensionsvillkor, arbetsvillkor som främjar hälsa, möjlighet att utvecklas i arbetet och att ha kontroll över sin vardagliga arbetssituation är exempel. Det pågår ett ständigt arbete för att förbättra dessa områden. Men det räcker inte. Ska vi som fackliga organisationer vara attraktiva för nuvarande och nya medlemmar måste individens önskemål få ta större plats, också i avtalen.

Vi vill ha bra kollektivavtal som grund, men inom ramen för dem vill vi att individen ska få större makt att kunna påverka på det sätt som är bra för henne eller honom. En facklig organisation kan inte säga vad som är bäst för var och en. Vår uppgift blir att skapa goda förutsättningar och därefter att ge råd och stöd till den enskilda medlemmen. Med utgångspunkt i bra kollektivavtal ska individen själv kunna påverka sina arbetsvillkor.

Självklart måste lösningarna utvecklas i dialog med arbetsgivare och med verksamhetens behov i fokus. Förutsättningarna för bra lösningar ökar om man bidrar till starka företag och organisationer. Det finns ofta win-win-lösningar, bara man anstränger sig att hitta dem.

Det är därför Saco-S nu går fram med egna avtal inom den statliga sidan. Möjligheten för statligt anställda akademiker att träffa enskilda överenskommelser ska förbättras. Den som föredrar ett högre pensionssparande framför längre semester ska kunna välja det. Om längre semester är viktigare än en högre lön eller vice versa, är det också möjligt. Vi stödjer och ger råd inför valet, individen väljer. Det fackliga erbjudandet blir annorlunda, vi blir mer rådgivare och mindre företrädare.

Inom staten har Saco-S haft avtal utan centralt angivet utrymme sedan 2001. Nu tar vi steget vidare för att utveckla lönebildningen ännu mer. Vi vill att varje medlems arbetsinsatser synliggörs när lönen sätts. De allra flesta akademiker vill prata för sig själv om sitt arbete och sin lön. Den bästa modellen för det är att chef och medarbetare kommer överens om lönen i samtal. Det blir nu huvudmodellen för lönesättningen av akademiker inom staten. För de som inte kommer överens slutförs löneförhandlingen mellan den lokala Saco-S föreningen och medlemmens arbetsgivare.

Den chef som sätter lönen måste i sin tur kunna påverka det löneutrymme han eller hon disponerar. Chefer med många medarbetare med goda resultat måste kunna få ett större löneutrymme att disponera över. Differentiering av löner ska inte bara ske på individnivå utan även på organisationsnivå. Det kräver att nya arbetssätt utvecklas inom staten. HR, ekonomi och linjens samarbete kring verksamhetsfrågor, resultat och lön behöver utvecklas. Men vilken organisation eller företag har råd att inte använda lönebildningen som ett medel för att utveckla medarbetarna och därmed även verksamheten?

Förutsättningarna för facklig förnyelse är olika mellan olika arbetsgivare. Bra arbetsgivare, som ser att en bra och framgångsrik verksamhet skapas i dialog med medarbetare som påverkar och tar ansvar, kommer att vara vinnare i framtidens kunskapsintensiva verksamheter. Vår vision förutsätter att den insikten finns hos dem som leder verksamheten.

Oseriösa aktörer, med kortsiktigt vinstmaximeringsintresse och avsaknad av ett humanistiskt synsätt, kommer inte att kunna omfattas av det arbetssätt vi beskriver här. Där kommer det traditionella fackliga synsättet, som bygger på motsättning mellan parterna, att leva vidare. Men det fackliga arbetet kan inte utgå från de sämsta arbetsgivarna. Vi behöver ha olika parallella strategier beroende på var medlemmarna arbetar. Där förutsättningarna är positiva ska vi bygga på de goda krafterna.

EDEL KARLSSON HÅÅL

ordförande Saco-S