Tanken med den av EU-kommissionen föreslagna lagstiftningen är att stärka den ekonomiska stabiliteten i EU, i synnerhet för euroländerna. Den pågående krisen i eurozonen har visat på brister i det gemensamma valutasamarbetet och en riskfylld oaktsamhet gentemot de rådande finanspolitiska spelreglerna.
Utrymmet för politiska preferenser som avviker från det marknadsliberala rättesnöret blir kraftigt beskuret.
Monika Arvidsson och Claes-Mikael Jonsson
Budgetdisciplin måste väga tungt. Om detta är de flesta bedömare överens. Men en hållbar finanspolitik bygger inte enbart på strama budgetramar, utan också på investeringar för jobb och tillväxt. Det kräver ett nationellt handlingsutrymme för den ekonomiska politiken.
Förenklat innebär lagförslagen en ökad budgetsamordning, ett stramare ekonomiskt ramverk och en hårdare bevakning av så kallade makroekonomiska obalanser. Vad gäller det sistnämnda är ambitionen att i god tid upptäcka och motverka stora skillnader i medlemsländernas ekonomiska utveckling. Detta ska mätas och redovisas utifrån olika indikatorer.
I sitt förslag vill kommissionen genom bindande rekommendationer få möjlighet att inskränka den nationella politiken genom krav på förändringar i statsbudgeten. Som exempel på besparingsåtgärd anger man sänkta löner eller minskad offentlig sektor genom uppsägningar och privatiseringar. Om euroländerna inte följer påbuden kan de bötfällas med 0,2 procent av BNP.
När det gäller lönebildningen och arbetsmarknadsparternas autonomi har det under förhandlingarnas gång, i synnerhet efter påtryckningar från LO, införts skrivningar som kan ge ett gott skydd. Men det utgör samtidigt ingen garanti för att EU i framtiden inte ger sig på lönebildningen.
När det gäller det nationella handlingsutrymmet anser vi att lagstiftningspaketet lämnar mycket i övrigt att önska. Förslaget som Europaparlamentet tar ställning till idag innebär att en europeisk åtstramningspolitik stadfästs. Medlemsländerna ska tvingas att spara sig ur lågkonjunkturer och betala av statsskulden när ekonomin så tillåter. Att investera ett land ur lågkonjunktur, eller att bedriva en ambitiös välfärdspolitik, kommer genom kommissionens förslag att bli svårare.
Vår bedömning är att lagstiftningspaketet ytterst riskerar att drabba miljontals löntagare hårt genom ökad arbetslöshet och försämrade välfärdssystem. Men konsekvenserna i form av minskat demokratiskt inflytande kommer att drabba än fler. Utrymmet för politiska preferenser som avviker från det marknadsliberala rättesnöret blir kraftigt beskuret.
Istället för en EU-styrning av medlemsländernas statsbudgetar skulle vi vilja se gemensamma åtgärder som riktar sig mot finansmarknaderna. Deras andel av ekonomin och den allt snabbare globaliseringen kräver politisk motkraft. EU behöver starkare regler för att tygla finansmarknaderna och en bättre kontroll över obalanserna inom dessa.
Istället för nedskärningar allena skulle vi vilja se att EU-länderna också prioriterar offentliga investeringar och automatiska stabilisatorer som jämnar ut konjunktursvängningar. Det är den absolut viktigaste politiken för att stabilisera ekonomin och främja sysselsättningen.
Vi efterfrågar en ansvarsfull finanspolitik, i Sverige och i övriga EU, som begränsar de sociala kostnaderna och som både ger ekonomisk tillväxt och jobb. När Europaparlamentet nu röstar om ett regelverk som ska binda medlemsstaterna i många år är det därför viktigt åtgärderna motiveras av reella behov som är kopplade till den ekonomiska krisens orsaker.
Hur vi i Europa använder våra offentliga medel är inte politiskt neutrala beslut. Finanspolitiken varierar – och måste av demokratiskäl tillåtas göra så – beroende på regeringars politiska färg och medlemsländernas val av samhällsmodell.
Välfärdsstaten och marknadsekonomin är framgångar som reflekterar folkviljan. Kommissionens förslag begränsar dock medborgarnas möjlighet att värna och utveckla detta på nationell nivå. Beslut om minskat politiskt handlingsutrymme kräver noggrann eftertanke. Att ge kommissionen kraftigt ökat inflytande över finanspolitiken måste ha folkligt stöd. Risken är annars att det slår tillbaka mot hela EU-samarbetet. Det kan vara värt att betänka när det ska tryckas på röstknapparna under onsdagen.
MONIKA ARVIDSSON
LO-ekonom
CLAES-MIKAEL JONSSON
jurist LO
