Att president Obama beslutat stänga Guantánamo är glädjande. Men frågan gäller inte enbart USA. Även andra länders medverkan måste utredas.
Guantánamo är ju bara toppen av ett isberg, den synliga delen av ett nät av hemliga fängelser och hemliga transporter av personer som kidnappats, utan rättslig prövning, ofta bara på grundval av rykten.
Och vi vet att många EU-länder gett sitt bidrag till denna hantering genom att upplåta flygplatser för CIA-planen och, i vissa fall, rentav medverka vid överlämnandet av de misstänkta personerna i fråga.
En del av denna verksamhet blev känd 2007, då den schweiziske parlamentsledamoten Dick Marty lade fram en rapport han utarbetat för Europarådets räkning. Dessförinnan hade Washington Post avslöjat att det även i Europa funnits flera hemliga tortyrcentraler, troligen belägna i Polen och Rumänien och med samma funktion som andra, utomeuropeiska, CIA-läger.
Den 22 januari läser jag så i Le Monde ett intervjuuttalande av samme Dick Marty. Han säger där att européerna nu borde inspireras av beslutet att stänga Guantánamo och ”utnyttja denna amerikanska omsvängning till att sprida ljus över sina egna dunkla förehavanden och medge att fel har begåtts”.
I Martys rapport framgick att de flesta EU-länder på något sätt varit inblandade och att samarbetet grundade sig på ett beslut från ett Natomöte den 4 oktober 2001. På detta möte hade USA lagt fram en rad åtgärder som de andra medlemsstaterna förväntades acceptera.
Det handlade om att CIA skulle ges tillstånd att gripa terroristmisstänkta på dessa Natoländers territorium och att företrädare för berörda länder i samband därmed inte skulle ställa några frågor och heller inte kräva att få inspektera de amerikanska flygplan som användes. Att alltså blunda och ge CIA fritt spelrum, ibland även hjälp med skuggning och kidnappning av de tilltänkta fångarna.
Det land som först ställdes inför kravet att hjälpa till vid en sådan ”extraordinary rendition” var Sverige. Och detta ”extraordinära överlämnande” skedde, som bekant, i december 2001.
Men vårt land är ju faktiskt inte medlem i Nato! Varför skulle vi då falla undan för USA:s påtryckningar? Varför skulle Sverige absolut vara ”bäst i klassen” när det gällde att sätta sig över fundamentala rättsprinciper och tillåta främmande makt att bryta mot svensk lag på svenskt territorium?
Det är nu dags att utkräva ansvar av den dåvarande socialdemokratiska regeringen för dess medverkan i denna lika skändliga som utomlagliga hantering, dags att på svenska säga ”yes we can”.
MARGARETA ZETTERSTRÖM
författare
