Europakten är en nedskärningspakt med syfte att styra euroländernas ekonomiska politik.

Jonas Sjöstedt

På måndag träffas EU:s finansministrar för att diskutera europakten. Regeringen vill att vi ska ansluta oss till denna tvångströja specialsydd för euroländer. Socialdemokratin har svajat fram och tillbaka men vill nu ansluta Sverige, om man bara får igenom några ändringar. Men oavsett om deras villkor uppfylls eller ej innebär pakten en kraftig begränsning av demokratin och löser knappast den akuta eurokrisen. Vad Europa behöver är satsningar för stärkt konkurrenskraft och mer investeringar.

De två argument som regeringen för fram för pakten måste sägas vara mycket svaga. Det första är att regeringens företrädare ska få vara med på mötena och påverka. Men det är mycket oklart i vilken utsträckning ett undertecknande skulle göra någon större skillnad för våra möjligheter att delta i dessa. Enligt den senaste versionen av texten krävs det att man underställer sig en del av reglerna för att få delta i mötena. Och även om man då skulle få delta så saknar Sverige som icke-euroland rösträtt i de avgörande frågorna.

Det andra argumentet som anförs för ett undertecknande är det att vi inte ska behöva följa europaktens regler. Men om Sverige får ett sådant undantag frågar man sig varför det skulle vara så angeläget att över huvud taget gå med. Skälet är att ett sådant undertecknande innebär att man ger sitt stöd till att EU utvecklas i en viss riktning eller att man avser att vi ska anslutas till reglerna senare. För regeringen är detta en positiv utveckling eftersom det innebär att högerpolitiken allt mer cementeras. Men det är knappast något särskilt bra skäl för alla oss andra.

Europakten är en nedskärningspakt med syfte att styra euroländernas ekonomiska politik. Bland annat får varje lands årliga strukturella budgetunderskott vara max 0,5 procent. Balansen ska alltså gälla varje enskilt år, till skillnad från i Sverige där reglerna om balans gäller över konjunkturcykeln. Europaktens budgetregler omöjliggör därför en konjunkturutjämnande politik och skulle sannolikt förstärka den recession som redan har drabbat flera länder.

I Sverige har vi automatiska stabilisatorer som kompenserar i perioder av lågkonjunktur. Arbetslöshetsförsäkringen och andra delar av välfärdssystemet gör att människors privatekonomier försämras mindre än annars och därigenom kan aktiviteten i ekonomin i stort hållas uppe. Europaktens automatiska mekanismer fungerar åt rakt motsatt håll – i lågkonjunktur ska de ge nedskärningar. Den föreslagna pakten innebär en svältkur som riskerar att allvarligt förvärra problemen, eftersom stora nedskärningar kan skada ekonomin när ett land befinner sig i recession.

Förutom att vara en ineffektiv väg ur krisen, innebär europakten en avdemokratisering. Det föreslås automatiska mekanismer för nedskärningar, de nationella budgetarna ska övervakas och EU-domstolen ska ges makten att avgöra om länderna följer reglerna korrekt. Allt detta är att flytta makten över ekonomin från medborgarna till byråkrater och jurister. Till detta kommer att pakten saknar juridiskt bindande skrivningar som skyddar arbetstagarnas rättigheter.

Vad krävs då för att lösa den ekonomiska krisen? Svaret är att istället för nedskärningar krävs det investeringar och satsningar som ökar konkurrenskraften. Där är euron i sig ett hinder för den ekonomiska utvecklingen i flera krisländer. Det behövs stora satsningar på utbildning och en innovationspolitik som ger stöd till nya idéer och ser till att de får möjlighet att omvandlas till färdiga produkter och tjänster. Till stora delar beror Europas kris på vissa länders bristande konkurrenskraft och lösningarna måste därför rikta in sig på detta, inte på ensidiga nedskärningar. Den finansiella sektorn måste regleras så att den tar mindre risker och gör mindre förluster.

I de utkast till överenskommelse som finns har inget av Socialdemokraternas villkor uppfyllts, men även om så skulle ske är pakten ett stort steg i odemokratiskt och högerpolitisk riktning. Det vore en mycket olycklig utveckling om Socialdemokraterna valde att vandra den vägen istället för att erbjuda alternativ till den ensidiga nedskärningspolitiken.

Svenska folket har sagt ett klart nej till medlemskap i EMU. När regeringen, och som det ser ut nu även Socialdemokraterna, vill smyga in Sverige i euron bakvägen visar det på en anmärkningsvärd brist på respekt för folkomröstningen. Sverige bör stå fritt från europakten.

JONAS SJÖSTEDT (V)

partiledare