Den pågående frihetsrörelsen bland Europas södra grannar visar på en grundläggande sanning – en regim som förvägrar sitt folk mänskliga rättigheter och som inte bryr sig om deras välstånd kommer att falla. Och ofta flyter det blod när regimen försöker stoppa folkets strävan efter frihet. Vi i Europa förstod inte vad som hände i Nordafrika förrän det hade börjat. Kanske var det för att vi inte lyssnade som vi inte hörde.
När vi i EU börjar se över relationerna till EU:s grannländer, EU Neighbourhood Policy, så ges ett viktigt tillfälle till eftertanke och förbättringar. Vi tycker att relationen till Europas sista diktatur Vitryssland bör stå högst på dagordningen.
Medan världens blickar riktas mot Libyen, får vi inte glömma Europas egen diktator Lukasjenka. När vi utvärderar vår politik gentemot Vitryssland med bland annat visumstopp för politiska auktoriteter och frysandet av finansiella tillgångar ser vi att EU måste fördubbla sina ansträngningar för att hjälpa vitryssarna.
Våra slutsatser är att det finns tre konkreta åtgärder som bör utvecklas ytterligare:
• Att frysa tillgångar och väga visum för politiska ledare inom diktaturen. Vi ska inte hindra folkets kontakter med Väst men kan vi begränsa de politiska ledarna så vinner vi mycket.
• Öka stödet för demokrati. Det finns många former av utbyte och rent monetärt stöd till demokratirörelsen i Vitryssland som vi bör utöka. Även stödet till demokratiska NGO:s och den fria median bör öka.
• Öka stödet till fria universitet och rörligheten för vitryska medborgare. Många studenter i Vitryssland som visar stöd för demokrati fråntas sina studieplatser. Av rädsla för repressalier är därför många studenter som är tysta om sitt stöd för demokrati. Vi kan både genom att ge universitetsplatser i Väst till vitryska studenter och genom att öka stödet till det fria vitryska universitet i Litauen stödja den demokratiska studentrörelsen. Visumavgifterna för Schengen gentemot Vitryssland bör sänkas kraftigt.
Efter polisens brutala nedslag på oppositionen efter fuskvalet 2010 och medan EU ser över sin politik gentemot Vitryssland står en fråga fortfarande obesvarad: Vart är Vitryssland och dess folk på väg?
Den 25:e mars är det 93 år sedan Vitryssland vann sin självständighet. Det gör det till en viktig dag för det vitryska folket, och det kallas Vitrysslands informella nationaldag. Även om Vitrysslands självständighet den gången blev kortvarig skapades en rad traditioner, bland annat en flagga som har funnits för folket och den regering som länge verkade i exil. För vitryssarna är det symboler som betyder att de också har mänskliga rättigheter och en rätt att leva i ett demokratiskt land.
Att ge nödvändigt stöd till alla förtrycka och trakasserade i Vitryssland är bara ett första steg. EU borde dubbla, tredubbla eller fyrdubbla insatserna för att demokratisera Vitryssland. En diktatur i Europa är inte acceptabelt. EU måste ta fram effektiva program och principer för att fullt ut stödja det civila samhället i Vitryssland. Detta, tillsammans med andra åtgärder såsom ekonomiska sanktioner för att stänga ute den statskontrollerade industri som finansierar Lukasjenko. Samtidigt som vi förhindrar statsledningen att resa hit måste vi göra det både enklare och billigare för den vitryska befolkningen att få visum till väst.
Vi tror att vi behöver hjälpa det vitryska folket att höja sin fana inte bara den 25:e mars utan varje dag fram tills att det blir en demokrati. Européer, som lever i demokrati, har ett särskilt ansvar att hjälpa de som inte får leva i frihet.
CHRISTOFER FJELLNER (M)
europaparlamentariker och medlem av Europapalamentets delegation till Vitryssland
JACEK PROTASIEWICZ
ordförande för Europaparlamentets delegations till Vitryssland
ALEXANDER MILINKEVICH
ledare för den demokratiska oppositionen i Vitryssland och mottagare av Sakharovpriset 2006
