För att hantera den allvarliga krisen i EMU, och för att undvika framtida kriser, föreslår nu EU-ledare att unionen ska bedriva en gemensam finanspolitik. Ett initiativ i den riktningen har kommissionen redan tagit genom sitt krav på att få granska medlemsländernas budgetar innan de skickas till de nationella parlamenten. Sverige måste motsätta sig den här utvecklingen mot ökad centralism och istället arbeta för ett mer konkurrenskraftigt Europa.
EU-kommissionens tidigare ordförande Romano Prodi sa i en artikel i Financial Times nyligen att en ekonomisk kris inom eurozonen förutsågs redan när den gemensamma valutan tillkom. Krisen var oundviklig eftersom EU saknade verktyg för att upprätthålla stabilitetspakten.
Prodi bedömer att vi nu befinner oss vid ett vägskäl. Antingen måste euron överges, en politisk omöjlighet med tanke på all den prestige som europeiska politiker har lagt i projektet, eller så krävs en starkare centralstyrning av euroländernas ekonomier.
EU-etablissemangets svar på Greklandskrisen betraktar Prodi som ett steg på vägen mot en ekonomisk politik som styrs centralt från Bryssel. En välkommen utveckling ur hans vänsterperspektiv eftersom det innebär att välfungerande ekonomier i norra Europa i än större utsträckning än idag får finansiera välfärden i de länder som har varit mindre framgångsrika.
Problemet med Grekland, Portugal, Spanien och en del andra länder i valutaunionen är låg tillväxt och dålig konkurrenskraft. Tillfälliga lån och nya regler löser inte det problemet.
Vad vi på längre sikt troligtvis kommer att se inom eurozonen är därför en gemensam budgetpolitik som jämnar ut ekonomiska skillnader. I den processen kan vi förvänta oss att det uppstår ett politiskt tryck även mot de EU-länder som har en egen valuta att ansluta sig till den gemensamma finanspolitiken. Inte minst på grund av att länder som Sverige och Danmark med en sådan ordning blir stora netto-bidragsgivare finns det ett intresse för att vi ska delta.
Anders Borg måste stå emot kraven på en gemensam europeisk finanspolitik även när trycket från Bryssel ökar. Med en konservativ brittisk premiärminister kan vi åtminstone räkna med ett starkt stöd från Storbritannien.
En centraliserad ekonomisk politik på Europanivå kan ta sig flera uttryck. En möjlighet är att införa ett gigantiskt europeiskt skatteutjämningssystem som slussar pengar till länder med sämre ekonomisk tillväxt. Sådana utjämningssystem har vi redan i Sverige för att utjämna skillnader mellan kommuner och landsting, med resultatet att högre utgifter och sämre tillväxt på sikt ger högre bidrag.
Nya EU-bidrag måste finansieras på något sätt. Det kan ske genom att den redan höga medlemsavgiften till EU stiger ytter-ligare eller genom att EU får direkt beskattningsrätt.
EU-kommissionären Janusz Lewandowski med ansvar för ekonomisk planering och budget sade i en utfrågning i Europaparlamentet att han inte alls mot- sätter sig tanken på en EU-skatt, alltså en rätt för EU att direkt beskatta enskilda medborgare i Europa. En EU-skatt skulle ge oss en fjärde skattenivå utöver de tre som vi redan har i staten, kommunerna och landstingen. Av erfarenhet vet vi att nya skatter, när de väl finns på plats, snabbt höjs till nivåer som ingen förutsett när skatten infördes.
Den typ av skatt som EU-kommissionären har uttalat stöd för är en Tobin-skatt, alltså en skatt på finansiella transaktioner, och även en gemensam koldioxidskatt har diskuterats. Tobin-skatten har länge varit populär bland vänstergrupper som vill hämma människors möjligheter att handla över gränserna, och genom Greklandskrisen har rörelsen vunnit momentum. Till och med den nye EU-presidenten är positiv.
EU-skatter och ökad ekonomisk centralstyrning skulle missgynna Sverige och sakna demokratisk legitimitet. Politiskt tillsatta tjänstemän som medborgarna inte själva har valt skulle fatta beslut både om skatteuttag och om hur skattemedel fördelas.
Genom stora finansiella transaktioner tvingas svenska skattebetalare dessutom att betala för misstag begångna av regeringar som vi inte kan rösta bort. En gemensam finanspolitik är därför både odemokratisk och ekonomiskt oacceptabel.
KARL SIGFRID (M)
riksdagsledamot
MATS PERSSON
chef för den London-baserade tankesmedjan Open Europe
