För 50 år sedan möttes sex västeuropeiska länders stats- och regeringschefer på Capitolium i Rom för att underteckna det fördrag som lade grunden till Europeiska gemenskaperna, det så kallade Romfördraget.
För att fira 50-årsdagen av det officiella undertecknandet kommer det runtom i Europa att anordnas en rad olika festligheter.
Dessa når sin kulmen den 24–25 mars, då EU:s ledare samlas i Tysklands huvudstad för att presentera sin vision för den europeiska integrationen de kommande 50 åren, den så kallade Berlinförklaringen.
I takt med att EU blir äldre och möter nya utmaningar ändras prioriteringarna. Därför är det fullt förståeligt att kommande generationer har en helt annan bild av Europa än vad Europas grundare en gång hade.
För Jean Monnet och Robert Schuman som hade genomlevt världskrigets fasor var den europeiska integrationen ett sätt att förhindra ett nytt krig. Det är ett kraftfullt argument som fortfarande håller på en kontinent som ofta varit krigsskådeplats och där det inte alltid har rått fred – ens på senare tid – vid unionens gränser.
Europeiska unionen är och har alltid varit resultatinriktad. EU har fört med sig frihet, fred och välstånd för en halv miljard människor. Utvidgningen av unionen till 27 länder visar styrkan hos de europeiska värderingarna.
Med sin unika satsning på ”mjuk makt” kan Europeiska unionen utöva ett avgörande inflytande på världshändelserna.
Europeiska unionen har lett till bättre livskvalitet, bättre arbetsliv och bättre utbildning. Vi har skapat en europeisk samhällsmodell som skiljer sig från den amerikanska, ryska och kinesiska.
Vi har visat att ekonomisk tillväxt kan kombineras med social trygghet och miljöskydd. EU har också gett oss jämställdhet, diskrimineringsbekämpning och ett skydd för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna som är utan motstycke.
Tyvärr har planerna på ett konstitutionellt fördrag gått i stå. Ett sådant fördrag skulle ge EU en mer framträdande plats på världsarenan, ett effektivare beslutsfattande och öppnare förfaranden, vilket skulle göra EU mer överskådligt för medborgarna.
Poängen med konstitutionen är ju att EU skulle kunna fungera väldigt mycket bättre. Hur EU fungerar i dag skulle kunna liknas vid en mycket storväxt dam som försöker klämma sig in i en mycket åtsittande klänning.
I detta globaliseringens tidevarv har medlemsstaterna allt att vinna på att förena sina krafter. Det är uppenbart att det är lättare för 27 medlemsstater som alla strävar åt samma håll att möta 2000-talets utmaningar, men det behövs institutionella resurser för att klara av det. Eventuella framtida utvidgningar är också beroende av detta.
Nu måste vi visa att EU har lyssnat, och därför måste fokus ligga på innovativa inslag i det nya fördraget: att möta utmaningar som klimatförändringar, trygg energiförsörjning och immigration.
Vi måste också sträva efter att behålla de nya inslag som leder till större öppenhet gentemot medborgarna.
Vilken vision har då EU för de kommande 50 åren? Den största utmaningen vi nu står inför är att se till att européerna är väl rustade inför globaliseringen.
EU måste skydda medborgarna mot de negativa effekterna av globaliseringen och se till att de kan hänga med i utvecklingen.
Trygg energiförsörjning och energieffektivitet kommer att prioriteras högst på EU:s agenda under 2007. Stigande olje- och gaspriser, EU:s växande beroende av ett fåtal externa leverantörer och hotande klimatförändringar kan – och kommer att – påverka unionsmedborgarnas dagliga liv. Dessa utmaningar kan inte mötas enbart på nationell nivå.
Men hur effektivt EU än är, och hur viktiga institutionerna eller den europeiska dimensionen än är, blir det svårt att få med sig medborgarna om de inte känner att de blir tagna på allvar.
Europeiska unionen är ett demokratiskt projekt som kräver ett aktivt engagemang från medborgarnas sida, genom deltagande i valen till Europaparlamentet och på andra sätt. Det är viktigt att människor gör sina röster hörda.
Slutligen, när det gäller volontärarbete finns det flera utmärkta EU-program, bland andra den europeiska volontärtjänsten, som startades av Europeiska kommissionen 1996.
Dessa och andra liknande organisationer gör en fantastisk insats, men jag tror att det finns en stor outnyttjad potential inom den europeiska volontärsektorn. Jag drömmer om en gemensam europeisk volontärkår.
EU:s motor har inte havererat, men den går inte heller med full gas. Så länge som EU är mindre demokratiskt och mindre effektivt än det skulle kunna vara, kommer våra ansträngningar att infria de politiska löftena till medborgarna aldrig att vara helt övertygande. Vi kan inte bygga morgondagens Europa med gårdagens verktyg.
