Utan större uppmärksamhet pågår det inom EU en process som syftar till att vingklippa public service-bolagen SVT, SR och UR . De svenska tidningsutgivarna, understödda av bland andra TV4 och Svenskt Näringsliv, rättar nu in sig inom den europeiska lobby som utmålar public service-bolagen som allvarliga hot mot de privatägda mediekoncernerna.

Det är främst om internet som slaget ska stå den här gången. ”Dagens möjligheter hotar bland annat lokaltidningarnas överlevnad”, lyder credot. Förbjud konkurrensen! är den halsbrytande slutsatsen från gruppen, anförd av Tidningsutgivarnas vd Anna Serner.

Det nya angreppet är historiskt konsekvent: tidningsägarna har bekämpat public service sedan idén om en radio, och senare tv, i allmänhetens tjänst förverkligades i början av förra seklet.

De första decennierna fick Sveriges Radio inte sända egna nyheter; det påstods vara ett hot mot tidningarna. SVT:s Text-tv

skulle bli ett dråpslag mot samma tidningar.

Nu är det alltså internet som är spöket. Argumenten skiftar genom decennierna, men målet är detsamma.

Sanningen är att public service sedan länge krymper snabbt och obönhörligt relativt de kommersiella mediehusen.

SVT:s pågående bantning med var femte tjänst och SR:s motsvarande neddragning i fjol är bara de senaste exemplen på en konsekvent framtvingad förskjutning av tyngdpunkten i det svenska medielandskapet.

Tendensen är densamma i andra länder. För tio år sedan var de största kommersiella medieföretagen i Norden tillsamman sex gånger så stora som nordisk public service. I fjol hade de växt till tolv gånger public service-storleken (Nordicoms Mediebarometer, de 25 största medieföretagen i Norden).

Samtidigt pågår bland svenska lokal tidningar en ägar- och maktkoncentration av aldrig tidigare skådat slag. Den nationella floran av dagstidningar kontrolleras av allt färre ägare som bygger effektiva multimediala mediehus kring gemensamma plattformar.

Tidningsutgivning är numera bara en del av deras verksamhet vid sidan av radio, tv och allehanda webbtjänster. På den lokala internetmarknaden är public service en relativt sett mycket liten aktör.

Tidningsutgivarna hänvisar gärna till den process som pågår inom EU. Den har drivits fram av den europeiska tidningslobbyn med udden riktad mot public services möjligheter att arbeta med digitala medier.

TU avstår från att nämna att den attacken främst riktar sig mot de stora europeiska länder där public service delvis är finansierat med reklam och därmed är en direkt konkurrent i kampen om reklampengarna.

TU:s förhoppning är alltså att EU- kommissionen ska besluta om restriktioner som drabbar Sverige och andra länder med reklamfri public service, trots att de egentligen är avsedda för länder med en helt annan medieverklighet.

Remisstiden för EU-konsultationen går ut om ett par veckor. Tidningslobbyn hoppas särskilt på förslaget att det i varje land ska inrättas en särskild procedur där varje ny tjänst som public service vill starta ska utsättas för en komplicerad statskontrollerad prövning innan den eventuellt godkänns.

En förebild är Storbritannien, där ett liknande system finns sedan några år och sysselsätter horder av människor. När BBC till slut fick sin nya tjänst iPlayer godkänd, hade processen – först en mätning av Public service-värdet av tjänsten och därefter en prövning av marknadspåverkan – tagit ett och ett halvt år.

BBC kan kanske, med sina enorma ekonomiska resurser och sin ganska omfattande kommersiella verksamhet, finansiera sin del i en sådan utredningsapparat. Det brittiska systemet med tioåriga tillståndsperioder gör dessutom möjligen en löpande kontroll motiverad. Det existerande svenska systemet med nya genomgripande genomgångar efter 3–6 år fyller samma syfte.

Vi vill gärna få fortsätta att använda medborgarnas tv-avgifter till att göra program och inte tvingas styra om stora summor till ny byråkrati.

Motståndet mot förslaget till ökad EU- reglering är, som väl är, stort bland medlemsstaterna. Den svenska kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth har, tillsammans med sin holländska motsvarighet, tagit ledningen i den opposition som anser att utformningen av public services regelverk också i fortsättningen ska vara de enskilda medlemsstaternas ansvar. Det tycker vi är bra.

Den nuvarande skrivningen i det så kallade Amsterdamprotokollet ger de enskilda medlemsstaterna rätten att själva reglera sina public service-system. Regleringen har sin grund i att förhållandena skiljer sig kraftigt mellan Europas länder.

Vi står helt bakom den modell som innebär att svensk public services roll ska avgöras av den svenska riksdagen som representerar våra finansiärer, det vill säga medborgarna.

I det nya mediesamhället är informationen oändlig, svårsorterad och svårtolkad. Ägarkoncentrationen minskar i snabb takt mångfalden i det offentliga samtalet.

Internet har blivit en allt viktigare källa till information för medborgarna. Då blir behovet av en livskraftig public service med en ambitiös bevakning av hela Sverige också på webben allt viktigare.

Medborgarna betalar sin tv-avgift för att få ett oberoende och trovärdigt alternativ till kommersiella medier. Det är vad de bör få, också när medieverkligheten förändras.

KERSTIN BRUNNBERG

vd Sveriges Radio

EVA HAMILTON

vd Sveriges Television

CHRISTINA BJÖRK

vd Utbildningsradion