Just nu ser vi hur demokratirörelser i omvärlden använder internet för att samordna sig, och vi ser hur deras regimer i sin tur försöker stoppa det fria ordet genom att blockera elektronisk kommunikation. I Nordafrika har det gjorts försök att blockera tjänster som Google, Youtube, och Twitter i samma syften som regimanhängare har attackerat utländska journalister.

Samtidigt sitter en parlamentarisk yttrandefrihetskommitté här hemma i Sverige och funderar över om den unika svenska yttrandefriheten är så mycket värd, eller om vi ska byta ut den mot ett svagare EU-anpassat skydd.

I Bryssel arbetar EU-kommissionen, under Cecilia Malmströms ledning, för att införa statlig internetblockering. Det är nödvändigt för att skydda barn från pedofiler har det hittills hetat, men innan EU-reglerna om filtring av barnpornografi ens har hunnit beslutas går nu EU-etablissemanget vidare med planer på ytterligare filter. Denna gång för att hindra EU-invånare från att besöka utomeuropeiska webbplatser för nätpoker och andra spel. Det blir allt mer uppenbart att Europa saknar trovärdighet som tillskyndare av yttrandefrihet och ett öppet internet i andra delar av världen.

Steg för steg utvecklas Europa till ett censursamhälle. Ungerns kritiserade medielag – som skulle låta staten straffa obekväm nyhetsrapportering – är bara toppen på isberget. Liknande bestämmelser finns sedan tidigare runt om i EU. Sedan den 1 januari 2010 är hädelse straffbart på Irland. Den som uttalar sig på ett sätt som väcker anstöt hos ett betydande antal religionsutövare kan dömas till böter på upp till 25000 euro. Lagen gäller inte bara irländare, utan även svenskar som besöker Irland kan råka illa ut om de uttrycker sig oförsiktigt.

När den Irländska bestämmelsen var ny ställde jag en skriftlig fråga till EU-kommissionen om huruvida ett förbud mot hädelse var förenligt med EU-fördragens skrivningar om ”frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”. EU-kommissionens häpnadsväckande besked var att frågan om hur den här delen i fördraget ska tolkas inte ligger på EU:s bord. ”Det är medlemsstaternas ansvar att se till att yttrandefriheten upprätthålls i samband med denna typ av lagstiftning.”

Vad som är än värre än enskilda EU-länders övertramp är att EU som sådant bygger upp en allt längre lista över uppfattningar som är straffbara att kommunicera. Bara under förra mandatperioden tvingades Sverige kräva undantag från flera EU-regler om att straffbelägga kontroversiella yttranden.

EU har kriminaliserat förnekandet eller förringandet av folkmord som konstaterats av internationell domstol, och även yttranden som riskerar ha en radikalisande effekt har förbjudits. Bestämmelserna står i direkt motsats till den svenska grundlagen.

Vi i Sverige, med vår tryckfrihetsförordning från 1766, har fortfarande ett av världens starkaste skydd för yttrandefriheten. Tryckfrihetsförordningen är dessutom en av världens äldsta fortfarande gällande grundlagar. Den klargör ”varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter”. Detta skydd utmanas dock gång på gång av EU. Sverige har hittills lyckats få de undantag som krävs för att skydda vår grundlagsfästa yttrandefrihet mot EU. Det är i alla fall regeringens tolkning, men säkra kan vi inte vara förrän EU-domstolen har fått tillfälla att pröva saken.

En EU-rättslig grundprincip är att EU-bestämmelser har företräde framför nationella bestämmelser inklusive nationella grundlagar. Därför måste vi i Sverige förlita oss på att andra EU-länder av välvilja ger oss de undantag som krävs för att vi ska kunna behålla vår yttrandefrihet.

Vårt starkaste argument gentemot länder som vill kriminalisera obehagliga åsiktsuttryck är vår konstitutionella tradition. I det ljuset är det oroväckande att den parlamentariska yttrandefrihetskommittén, med representanter från alla riksdagspartier, diskuterar att skrota det svenska skyddet för yttrandefriheten till förmån för helt nya konstruktioner.

En nyskapad yttrandefrihetsgrundlag skulle väga mycket lätt och ge ett obefintligt skydd mot de krafter som på EU-nivå vill censurera internet och inskränka det fria ordet. Med en mer än tvåhundraårig tradition att luta oss mot bör vi däremot ha någorlunda goda möjligheter att hävda vår rätt till yttrandefrihet.

KARL SIGFRID (M)

riksdagsledamot, Stockholms län,

ledamot i riksdagens konstitutionsutskott