Verklighetens folk visar de en genuin oro för vad Peak Oil kommer att medföra i framtiden.

Kjell Aleklett

Med Peak Oil avses den tidpunkt då produktionen av olja inte längre kan öka utan går över till en platå eller minskar. Peak Oil betyder inte att oljan tar slut men att ökningen av produktionen tar slut. Under hösten har jag blivit inbjuden att hålla föredrag om Peak Oil i Kina, Abu Dhabi, EU, Kanada och USA. Konferenserna har behandlat matproduktion, flygets och sjöfartens bränsleförsörjning, resurser, reserver och okonventionell gas- och oljeproduktion, samt Peak Oil och politiska ställningstaganden utifrån Peak Oil. Jag har bland annat träffat och diskuterat Peak Oil med representanter från oljeindustrin, Världsbanken, IMF (International Monetary Fund), investmentbolag, affärsbanker, och flyg-, sjöfart- och livsmedelindustrin. Ett viktigt möte ägde rum i Quebec med cirka 120 politiker från IPU, Inter-Parliamentary Union, som bildades på 1800-talet och representerar 162 parlament runt om i världen. För första gången i IPU:s historia diskuterade man energins betydelse för den globala sammanhållningen och man valde då att diskutera framtiden utifrån Peak Oil.

I den utredning om Peak Oil som professor Øystein Noreng gjort för finansdepartementet i Sverige och som presenterades i våras (Brännpunkt den 30 mars 2012), och i en del av de rapporter som representanter för oljeindustrin och tankesmedjor framlagt under året, är budskapet att vi inte behöver oroa oss, och journalister har förmedlat dessa budskap i artiklar med feta rubriker. Däremot, då man pratar med verklighetens folk visar de en genuin oro för vad Peak Oil kommer att medföra i framtiden, ty i verkligheten är världen helt beroende av olja och världsekonomins viktigaste parameter är tillgången på billig olja.

På en konferens i Austin, Texas, i slutet av november, presenterade Steven Kopits från Douglas-Westwood i New York en analys som visade vilket oljepris olika länders och regioners ekonomi klarar av att bära (carrying capacity). År 2003, då oljepriset var under 30 dollar per fat, var ekonomin i USA så stark att man kunde bära ett oljepris runt 60 dollar per fat, medan motsvarande siffra för Kina var 50 dollar per fat. I början av 2008 hade båda ländernas ekonomier utvecklats så att man klarade 70 dollar per fat och det var då som brist på olja gjorde att priset passerade 70 dollar per fat. Då priset fortsatte uppåt och nådde 147 dollar per fat havererade världsekonomin. Det finns understrukturer i ekonomin, så som den amerikanska lånemarknaden, som drabbades värre än andra, men den viktigaste faktorn var det höga oljepriset.

Från början av 1980-talet fram till 2003 kunde den internationella oljeindustrin öka sin produktion med 1,5 procent om året och kopplat till världsekonomin motsvarar det en global tillväxt (BNP) med 3 procent. Då IEA, International Energy Agency, presenterade sin World Energy Outlook 2004 var denna koppling mellan oljeproduktion och BNP den viktigaste faktorn då man i sina scenarier beräknade att världen 2030 skulle behöva en oljeproduktion på 121 miljoner fat om dagen (Mb/d). Min avdelning för Globala energisystem vid Uppsala universitet publicerade ungefär samtidigt en artikel som visade att denna produktion inte var möjlig att uppnå. Produktionen, som år 2003 var cirka 81 Mb/d, beräknades för 2030 vara ungefär 40 Mb/d mindre än IEA:s beräknade behov för världen. Idag har IEA backat och för 2030 är man nere på 96 Mb/d, en minskning med 25 Mb/d. Man närmar sig våra beräkningar. Då man i detalj studerar det nya scenariot finns det fortfarande komponenter som är orealistiska, om man skall tro de representanter som jag träffat från oljeindustrin.

Om vi går tillbaka och studerar vilket oljepris som dagens ekonomier i Kina och USA kan tåla så visade Steven Kopits att den kinesiska ekonomin utvecklats så starkt så att man kan klara ett pris över 100 dollar per fat medan den amerikanska bara kan bära 80 dollar per fat. Det faktum att oljepriset i USA är cirka 20 dollar lägre än världsmarknadspriset visar att båda länderna balanserar på gränsen av vad deras ekonomier kan klara av. Utan den nya möjligheten att producera skifferolja i USA hade deras ekonomi inte klarat dagens oljepris. Idag är denna produktion ungefär 1 miljon fat om dagen och runt 2020 finns det beräkningar som varierar mellan 2 och 4 miljoner fat om dagen.

Vad det gäller EU, som saknar produktion av skifferolja, måste ekonomin klara ett världsmarknadspris på över 100 dollar per fat. Enligt experter kan EU inte räkna med någon produktion i framtiden. Förmågan att betala detta höga pris varierar bland EU:s nationer. Sverige, som har exportprodukter vars värde fluktuerar lite i takt med oljepriset, har hittills klarat det bra, medan länder som Grekland, Italien och Spanien är i ett sämre läge. De har inte råd att betala sina oljeimporter. Men nu vanar OECD att även Sveriges ekonom kommer att bli sämre.

Det är dags för EU:s finansministrar att börja diskutera olja och Peak Oil. Att skära ner ett lands statliga utgifter påverkar endast marginellt den nationella oljeimporten. Faktum är att EU drastiskt måste skära ner sin oljeimport. Politiskt vill man göra det för miljöns skull, men verkligheten är att EU:s framtida ekonomi kräver detta.

Klimatförhandlingarna i Doha är avslutade och under förhandlingarnas gång har jag hört representanter för miljörörelsen säga att vi måste minska vår oljekonsumtion. Peak Oil kommer att hjälpa till med detta. Vad det gäller framtida koldioxidutsläpp har olja dessutom en marginell effekt jämfört med kol. Om vi tar de reserver av fossila bränslen som BP rapporterar och förvandlar dem till koldioxidutsläpp så blir det 350 miljarder ton (Gton) från gas, 540 Gton från olja och 2300 Gton från kol. Det visar sig att 85 procent av möjliga framtida utsläpp kommer från fossila reserver som finns i 15 länder och det är 9 av dessa länder som framförallt förväntas använda kolet.

Den viktigaste miljösatsningen för framtiden är att mindre mängder kol används för elproduktion. Vi ser nu att ökad utvinning av naturgas i USA har gjort att man minskar sin kolanvändning för elproduktion, och koldioxidutsläppen i USA minskar fastän man inte har skrivit på Kyotoprotokollet. Men Kinas enorma satsning på koleldade kraftverk för elproduktion kommer att medföra en ökning av utsläppen och för framtiden är det helt avgörande att Kina satsar på förnybar elproduktion och kärnkraft. Att Tyskland stänger sina kärnkraftverk kommer att medföra större koldioxidutsläpp än nödvändigt. Den satsning som man nu gör där för att ersätta kärnkraften skulle i stället kunnat vara en satsning för att minska elproduktion med kol och på så sätt minska utsläppen inom EU.

Då jag i slutet av maj gav ut min bok ”Peeking at Peak Oil” (på engelska) skrev tidskriften World Oil följande: ”Denna bok borde läsas av alla som seriöst är intresserade av framtidens globala ekonomi- och energimarknad, särskilt de politiker som vill skapa framtidens politik.” I detta inlägg har jag diskuterat hur ekonomin påverkas av Peak Oil, men det finns många fler områden som påverkas. För 10 år sedan skrev jag att vi skulle få problem om 10 år. IEA beräknade att vårt behov skulle vara 93 miljoner fat om dagen (Mb/d), vi sa max 85 Mb/d och verkligheten är 83 Mb/d. Vår vardag kunde ha varit bättre nu om man tagit hänsyn till våra beräkningar.

KJELL ALEKLETT

professor i globala energisystem vid Uppsala universitet

Fler debattartiklar om oljebrist: