När Sten Tolgfors besökte Washington för överläggningar med sin amerikanska kollega Robert Gates var det ingen slump att Sveriges och EU:s stöd till återuppbyggnaden av Afghanistan stod i centrum. Som EU:s ordförandeland bör Sverige nu verka för att ytterligare stärka EU:s närvaro i Afghanistan som en del av en övergripande EU-strategi för hela Centralasien.
EU har redan tagit flera steg mot sin egen version av Obama-administrationens ”AfPak-strategi”. EU:s utrikespolitiske talesman Javier Solana besökte nyligen Afghanistan och Pakistan för att diskutera EU:s roll i hanteringen av det svåra säkerhetspolitiska läget som råder i regionen. Solanas besök har föregåtts av ytterligare EU-möten med Pakistan och de centralasiatiska länderna.
EU har goda förutsättningar att kunna bistå Centralasien, och har goda anledningar att göra detta då också den egna säkerheten står på spel.
I Afghanistan har säkerhetsläget försämrats markant sedan 2006. Det kommer numera nästan dagligen rapporter om attentat riktade mot både afghanska myndigheter och de utländska säkerhetsstyrkorna i landet. I veckan framfördes också hot från talibaner riktade direkt till de svenska soldaterna i landet.
Den svåra situationen i Afghanistan påverkar även grannen Pakistan. Talibanernas offensiv i Swat-dalen berodde delvis på bristen på säkerhet längs den afghansk-pakistanska gränsen. EU:s kontraterrorismkoordinator har tidigare också varnat för det ökade antalet europeiska medborgare som deltar i terroristläger och som radikaliseras i Pakistan. En rad planerade terrorattentat i Europa har påvisats ha tydliga kopplingar till Pakistan.
Vid sidan om Afghanistan och Pakistan så hopar sig även stormmolnen över grannlandet Tadzjikistan. Det är redan väl känt att droghandlare från Afghanistan, världens största opiumproducent, använder sig av Tadzjikistan och angränsande Turkmenistan och Uzbekistan för att smuggla droger vidare mot Europa. Utan tvekan är talibanerna bland de grupper som tjänar mest på droghandeln i regionen.
Det finns flera tecken på att talibanerna nu också försöker infiltrera den hittills relativt stabila Kundoz-provinsen som gränsar mot det svenskkontrollerade området Mazar-e-Sharif, och att våldsamheterna i Fergana-dalen, som förutom Tadzjikistan även inbegriper Uzbekistan och Kirgizistan, kommer att fortsätta öka.
Om ingenting görs så kommer oroligheterna ifrån Afghanistan, Pakistan samt de angränsande centralasiatiska staterna att förr eller senare nå Europa. EU bör därför anta en mer heltäckande strategi för regionen.
Självklart finns här inga quick-fix lösningar på Centralasiens många och svåra problem men ett antal åtgärder torde dock vara av speciell vikt.
För att motverka spridningen av instabilitet ifrån Afghanistan till Pakistan och Centralasien bör EU fortsätta hjälpa de lokala myndigheterna att upprätta ett effektivt polis- och rättsväsende, samt stärka den lokala kapaciteten att hantera den ökade radikaliseringen. I Afghanistan bör EU också bistå Nato med att garantera säkerhet runt det kommande presidentvalet i mitten av augusti.
För att bekämpa den regionala droghandeln bör EU fokusera på att stärka gränsövervakningen, speciellt runt områdena mellan Afghanistan och Pakistan/Tadzjikistan, samt öka sina ansträngningar att stärka Tadzjikistans egen kapacitet att bemöta den växande drogproduktionen och drogrelaterade brottsligheten i landet.
Kanske ännu viktigare är dock att EU tar fram en övergripande strategi för hela regionen. Då USA lägger stor vikt vid militära lösningar kan EU istället utnyttja de många olika verktyg man har tillgång till för att förbättra demokratin, rättsväsendet och utbildningen i hela regionen.
För att skapa alternativa försörjningsmöjligheter för opiumodlande bönder bör EU också öka sitt jordbruksbistånd till länderna i regionen. Dessutom bör det nyligen undertecknade frihandelsavtalet med Pakistan efterföljas av liknande avtal med de övriga länderna i regionen.
Slutligen bör EU också använda sin trovärdighet och sitt ekonomiska inflytande till att engagera andra regionala intressenter såsom Kina och Ryssland runt dialog och samarbete kring gemensamma mål och lösningar för regionen i stort.
Trots att situationen i både Afghanistan och Pakistan samt i hela Centralasien är minst sagt påfrestande så kan dessa prövningar också utgöra ett incitament för EU att öka sitt regionala engagemang.
Sverige bör kraftfullt driva frågan om en gemensam långsiktig strategi för Centralasien under sitt ordförandeskap. Det är nämligen inte bara Centralasiens framtid som står på spel; för var dag som går blir det allt tydligare att Europas framtid också gör det.
MARK RHINARD
forskare vid Utrikespolitiska institutet
ERIK BRATTBERG
forskningsassistent vid Utrikespolitiska institutet
