På lördag, inleds toppmötet mellan EU och Afrikanska unionen (AU). Viktiga frågor om globalisering och handel kommer att trängas undan av en man som aldrig borde ha bjudits in till mötet: Zimbabwes skoningslöse president Robert Mugabe.
Att Förenta Nationerna låter diktatorer representera medlemsländer är en sak, men att EU vars grundstomme är mänskliga rättigheter häver sitt eget reseförbud från 2002, rullar ut röda mattan och låter denne envåldshärskare, med tusentals offer på sitt samvete, sola sig i demokratins glans är obegripligt för oss.
Varför skulle Mugabe plötsligt börja lyssna på tal om mänskliga rättigheter efter 27 års förtryck av sin egen befolkning? Varför skulle Mugabe, som jämför folkvalda ledare som Tony Blair och George W Bush med mördare som Hitler och Mussolini, konstruktivt ta emot kritik?
Vad betyder egentligen EU-sanktioner och reseförbud om de kan upphävas så enkelt?
Sydafrikas president Thabo Mbeki och andra afrikanska ledare som har insisterat på Mugabes deltagande har inte levt upp till de fina orden i AU:s grundläggande fördrag:
”Respekt för de demokratiska principerna, mänskliga rättigheterna, rättsstaten, främjandet av social rättvisa för att säkra balanserad ekonomisk utveckling, respekt för människolivet, för- dömandet och avståndstagandet från politiska mord och terrorism; avståndstagande från rege-ringsskiften som är oförenliga med konstitutionen.”
Vi tillhör den lilla skara av västerländska parlamentariker som tagit sig till Zimbabwe under krisens senaste år och vill med denna artikel beskriva mannen som EU bjudit till bords för att föra det zimbabwiska folkets talan.
Välkomna till Mugabeland, där en envåldshärskare torterar oppo-sitionen, stryper det fria ordet och har satt rättsstaten ur spel.
Välkomna till en ekonomisk misshushållning med en galopperande inflation på 8000 procent, över 80 procent arbetslösa och där tre miljoner av landets tolv miljoner invånare redan beräknas ha lämnat landet.
Välkomna till landet med världens lägsta medellivslängd, 34 år för kvinnor och 37 år för män, en fjärdedel hivsmittade och där en tredjedel av befolkningen är beroende av livsmedelshjälp via biståndsorganisationer i just Zimbabwe, som tidigare kallades Afrikas kornbod.
Mugabe har aldrig någonsin bekänt sig till demokratins grundprinciper om demokratiska val.
För att kväsa oliktänkande speciellt inom gruppen ndebele startade Mugabe kampanjen Gukurahundi. Denna inleddes med att Mugabe skrev under ett kontrakt med Nordkoreas president Kim Il Sung som innebar att landets militär utbildades av nordkoreanerna.
I regionerna Matabeleland och Midlands massakrerades uppemot 30000 oliktänkande mellan åren 1982 och 1989. Demokratin var satt ur spel och våldet fort- satte under slutet av 1990-talet då landreformerna påbörjades och vita farmare kördes ut ur landet.
Kulmen kom år 2005 genom Operation Murambatsvina (Operation Drive Out Trash), kallad tsunamin i folkmun. Över två miljoner zimbabwier tvångs- förflyttades från städernas kåkstäder bland annat av politiska skäl.
Mugabes ungdomsmilis ”green bombers”, ofta narkotikapåverkade barnsoldater liknande nazisternas Hitler-Jugend, torterar oppositionella, våldtar och anger.
Oppositionspartiet MDC kunde ha vunnit i fria och rättvisa val, men Mugabe fuskade med röstningen och skrämde väljarna för att kunna behålla makten och fullfölja sitt skräckvälde.
Men vi tror på en förändring för Zimbabwe:
1.EU måste utarbeta en färdkarta – en samordnad internationell strategi – för ett demokratiskt Zimbabwe.
2.Forma en Post Mugabe-fond med biståndsmedel och investeringar redo att komma till användning så snart förtrycket upphör. Sverige och EU ska visa det zimbabwiska folket att vi stöder återuppbyggandet av landets ekonomi när Mugabes regim är borta.
3.Akuta insatser. EU måste ta itu med svältsituationen. Mugabe använder mat som politiskt vapen och har sedan 2000-talets början försökt svälta ut regioner där oppositionspartiet MDC har sitt stöd.
Det är allas vår moraliska plikt att agera mot en diktator som fört sitt land mot ruinens botten.
Robert Mugabe borde skaka galler, ställas inför Internationella brottsmålsdomstolen i Haag och inte skaka hand med folkvalda europeiska ledare.
Av solidaritet med det zimbabwiska folket protesterar vi därför mot Mugabe på plats i Lissabon denna helg.
KATE HOEY
parlamentsledamot och f d brittisk minister (labour)
BIRGITTA OHLSSON
utrikestalesman och riksdagsledamot (fp)
