Flyktingar från burmesiska Karenfolket väntar på läkarhjälp. En halv miljon människor från Karenfolket har tvingats lämna sina hem efter att militären i landet anklagar dem för separatism.
Foto: Free Burma Rangers/AP
I årtionden har befolkningen i Burma levt under militärregimens hårda förtryck. Människor kastas i fängelse för sina åsikter, fördrivs från sina hem och tvingas till arbete på regimens olika ”utvecklingsprojekt”. Kvinnor våldtas systematiskt och barn tvångsrekryteras till armén. Så såg situationen ut i Burma för 40 år sen och så ser den fortsatt ut idag.
EU:s politik gentemot Burma fastställs genom en gemensam ståndpunkt som omförhandlas varje år och som antas i april. Inför årets förhandlingar höjs nu röster inom EU som hävdar att ”valet” som hölls i Burma den 7 november var ett betydande steg mot ett mer demokratiskt styre och att EU därför bör lägga om sin politik, och bland annat upphäva vissa sanktioner.
Detta så kallade val har dock dömts ut som allt annat än fritt och rättvist av både EU självt och den burmesiska oppositionen. Valprocessen var helt kontrollerat av militärjuntan och i princip samma människor styr i Burma idag som för ett halvår sedan. Ett mildrande av sanktioner nu skulle sända helt fel signaler till den burmesiska regimen.
Att betydande förändring skett i Burma bestrids också av oppositionsledaren Aung San Suu Kyi, som nyligen deltog i ett seminarium i riksdagen på telefonlänk från Rangoon. Hennes parti NLD har också uppmuntrat omvärlden att inte släppa på sanktionerna mot regimen, eftersom tillräckliga förändringar inte skett i landet. Det är således alldeles för tidigt att lägga om omvärldens politik, var Suu Kyis slutsats under seminariet.
Sverige måste därför kräva en fortsatt tuff politik gentemot Burma och stå fast vid sitt stöd till den burmesiska demokratirörelsen. Istället för att släppa på sanktioner är det tvärtom läge att skärpa tonen ytterligare och att kräva att militärjuntan för en dialog med demokratirörelsen, inklusive representanter för de etniska minoriteterna, för att en verklig förändring ska komma till stånd i Burma. Det är av största vikt att Aung San Suu Kyi och NLD bereds plats i den dialogen och inte, precis som regimen önskar, blir åsidosatta och förbigångna nu när ett nytt ”parlament” finns på plats.
Vi ger också följande rekommendationer till Sverige inför EU:s förhandlingar:
• Att hålla fast vid de sanktioner som EU i nuläget har, och att även diskutera vilka kriterier som den burmesiska regimen måste uppnå för att sanktioner ska tas bort. Släppandet av alla politiska fångar, i dagsläget ca 2100 stycken, är ett av flera högst rimliga krav som bör ställas på regimen. Ett annat är att regimen upphör med attackerna på de etniska minoriteterna.
• Att utvidga EU:s visumförbudlista till att även innefatta de nya ministrarna efter valet.
• Att arbeta för att EU stödjer förslaget om en FN-ledd kommission om brott mot mänskligheten och krigsbrott i Burma. Sverige bör även – precis som 12 andra EU-länder – enskilt och öppet stödja förslaget om inrättandet av en sådan kommission.
OLLE THORELL (S)
riksdagsledamot
ROGER HADDAD (FP)
riksdagsledamot
CAROLINE SZYBER (KD)
riksdagsledamot
KERSTIN LUNDGREN (C)
riksdagsledamot
HANS LINDE (V)
riksdagsledamot
ELISABETH BJÖRNSDOTTER RAHM (M)
riksdagsledamot
ULF HOLM (MP)
riksdagsledamot
