I dag finns vi på plats i Chicago för att delta i Natos toppmöte om den internationella säkerhetsstyrkan Isafs fortsatta uppdrag i Afghanistan – tio år efter dess inledning. Vi kommer också att delta i ett toppmöte mellan Natos allierade och partnerländer. Även Finland, Österrike och Schweiz deltar på europeisk sida bland partnerländerna.

Sveriges deltagande i Afghanistan är ytterligare ett exempel på hur partners under FN-mandat medverkar i Nato-operationer för att främja och säkra fred. Vi har gjort detta också i Bosnien, Kosovo och över Libyen.

Vi ser hur ett nytt Nato växer fram. En säkerhetsorganisation som inte längre enbart fokuserar på sitt eget försvar utan som allt oftare deltar som internationell krishanterare under FN-mandat. Vi medverkar i Nato-operationer inte för att det är just Nato som utför dem – utan för att dessa operationer effektivt bidrar till fredsfrämjande och fredsbevarande. I och med denna utveckling avdramatiseras också Sveriges förhållande till Nato.

Med denna nya inriktning blir partnerländerna viktigare. Nato har ett intresse av att flexibelt samverka med olika partners beroende, till exempel, av geografiskt läge eller särskilda kapaciteter – och mindre beroende på om länder har medlemskap eller inte. En utveckling otänkbar bara för 10 år sedan.

Sveriges engagemang i den internationella insatsen i Libyen förra året är ett annat exempel på vårt partnerskap med Nato. Även den gången var det FN som kallade för att upprätthålla en flygförbudszon, säkerställa vapenembargot och skydda civila från Gaddafi-regimens förtryck. Med som mest fem Gripenplan kunde Sverige bidra med värdefull flygspaningsinformation.

I samma anda har de nordiska länderna nyligen ställt det Nordiska centret för gender i militära operationer på Swedint utanför Stockholm till Natos förfogande för utbildningar. Det är det första centret i sitt slag och har som målsättning att integrera genderperspektivet i militära operationer. Denna form av samarbete bidrar också till ett effektivare resursutnyttjande i tider av ekonomiska åtstramningar i många länder.

Det särskilda Natotoppmöte som arrangeras för partnerländer i Chicago är symboliskt för det nya Nato. Det visar på den vikt som Nato fäster vid samarbetet. Vid detta möte ombeds också Sverige – ett land som valt att inte ansöka om medlemskap i Nato – att hålla det inledande anförandet.

Vid det särskilda toppmötet om Afghanistan i Chicago kommer Isaf-operationen och situationen i landet att diskuteras.

Afghanistan är ett av världens fattigaste länder med svåra levnadsvillkor. En fjärdedel av de 30 miljoner invånarna beräknas inte ha tillräckligt med mat för att leva aktiva liv. Bara 30 procent av befolkningen är läskunnig. Bland kvinnorna kan enbart drygt 10 procent läsa. Mödradödligheten är bland världens högsta. Till det kommer de senaste trettio årens svåra umbäranden i form av inbördeskrig, förtyck, oroligheter och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Säkerhet och utveckling är ömsesidigt beroende av varandra. Utan säkerhet är det svårt att skapa utveckling. Isaf-operationen har därför varit viktig. Sedan 2002 har sammanlagt cirka 6500 svenska soldater gjort ovärderliga insatser i den internationella styrkan under FN-mandat. För närvarande finns cirka 500 svenska kvinnor och män på plats i Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

Mycket fokus i den internationella debatten om Afghanistan ligger nu på 2014. De internationella styrkorna, inklusive den svenska, kommer successivt att dras tillbaka och övergå till satsningar på träning och utbildning av de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Samtidigt går Afghanistan in i en tid av stora prövningar. Samma år som de internationella säkerhetsstyrkorna dras tillbaka genomförs nästa presidentval. Fria och demokratiska val måste säkerställas och förhållandet mellan olika afghanska grupper och taliban hanteras. Därutöver kommer utvecklingen i och relationerna till grannländerna – framför allt Iran och Pakistan – innebära både risker och utmaningar. Allt detta samtidigt som befolkningen är i stort behov av mer utbildning, hälsovård, jämställdhet och hjälp med att skapa ekonomisk tillväxt.

Det internationella stödet måste fortsätta för att säkra en långsiktigt positiv utveckling i Afghanistan. I detta övergångsskede är det viktigare än någonsin.

Sveriges stöd till Afghanistan är omfattande och uppgår i år till en miljard kronor. Vi finns på plats sedan trettio år tillbaka och vårt bistånd har som målsättning att människor som lever i fattigdom – i synnerhet kvinnor, flickor och ungdomar – ska få bättre levnadsförhållanden i ett fredligt, demokratiskt och rättssäkert samhälle. Sverige ökar också det långsiktiga biståndet de närmaste åren med 20 procent, vilket innebär att Afghanistan väntas bli Sveriges största biståndsland 2014.

Det är också vikten av ett fortsatt brett och långsiktigt stöd och engagemang för Afghanistan som kommer att vara det svenska huvudbudskapet vid det särskilda Afghanistantoppmötet i Chicago i dag.

FREDRIK REINFELDT

statsminister

CARL BILDT

utrikesminister

KARIN ENSTRÖM

försvarsminister


Fler debattartiklar om Nato: