Den 6 augusti för 60 år sedan förstördes Hiroshima med en enda atombomb. I dag finns grupper med vilja och förmåga att i en nära framtid iscensätta en terroristattack med kärnvapen som skulle kunna få samma förfärande verkan som Hiroshimabomben.
En expertgrupp har på uppdrag av Nato beskrivit och kortfattat publicerat konsekvenserna av en kärnvapenexplosion i en storstad. Som exempel har man valt en detonation i Nato:s högkvarter i Bryssel. Studien presenterades inför Nato-parlamentet för ett par månader sedan i Ljubljana, den nya Nato-staten Sloveniens huvudstad. Jag deltog i presentationen som medicinsk expert.
Scenariot: En mindre täckt lastbil stannar nära huvudinfarten till Nato:s högkvarter. En atombomb med en sprängstyrka på 10 kiloton, något mindre än Hiroshimabomben, detonerar. De flesta byggnader till ett avstånd av 1 860 meter brinner och förstörs.
Människor inom detta område som inte är skyddade av till exempel betongväggar får från explosionen en stråldos och en brännskada som blir dödande
inom dygn eller veckor. Många omkommer på grund av bränder eller begravs under sammanstörtande byggnader.

Vi beräknar att 40 000 människor dör inom ett dygn och omkring 300 000 får svåra skador.

Ett stort antal av dessa kommer också att dö, särskilt som sjukvården i centrala Bryssel kommer att vara ur funktion, och möjligheterna till borttransport mycket små.
Räddningsgrupper kan med hänsyn till strålningsrisken inte tillåtas att under de första dygnen komma inom ett par kilometers avstånd från detonationen. Antalet brännskadade i behov av kvalificerad vård uppskattas till 30 000. Det finns några hundra vårdplatser för brännskadade i norra Europa.
Det radioaktiva nedfallet i vindriktningen blir omfattande. Tiotusentals människor, kanske 60 000, utsätts för dödliga stråldoser från nedfallet. Jordbruket inom ett betydande område av Belgien, Nederländerna och nordvästra Tyskland upphör för flera år framåt. De ekonomiska konsekvenserna skulle bli mycket stora.
I Hiroshima och Nagasaki var situationen en
helt annan genom att bomberna där exploderade på hög höjd. Då blir det radioaktiva nedfallet litet, vid en markexplosion blir det stort.

Kan terroristgrupper bygga kärnvapen? Ja, kunskapen har spritts till allt flera länder och grupper, bland annat från den pakistanske kärnvapenfysikern Abdul Khan. Hans ritningar och utrustning har sålts till flera länder, som till exempel Iran och Libyen, och viktig information från honom sägs också ha påträffats hos al-Qaida.

Terroristkärnvapnen skulle kanske bli ”primitiva”, med lågt utbyte per kilo och inte lämpade för missiler, men utmärkta för en liten lastbil eller container.
Det avgörande steget är att få tag på uran av vapenkvalitet, höganrikat uran. Att bygga bomber av plutonium är mycket svårare, Nordkorea har till exempel försökt i minst ett decennium. Det är inte troligt att någon terrorist kommer att klara av detta.
Att framställa vapenuran i större mängder kräver miljardinvesteringar och tillgång till mycket avancerad teknologi. Det finns stora mängder
vapenuran i förråd i Ryssland, men hittills har mer omfattande stölder sannolikt inte förekommit.
Ett problem är de äldre forskningsreaktorer som använder höganrikat uran. Den mängd vapenuran som finns vid var och en av dessa reaktorer är kanske bara ett tiotal kilo, alltför litet för ett lands kärnvapenprogram men fullt tillräckligt för en terroristbomb. I vårt exempel antas det klyvbara materialet vara stulet från en reaktor i Vitryssland.

Det är en illusion att tro att kontroller vid gränsövergångar eller i hamnar ska ha en rimlig chans att upptäcka en välplanerad urantransport. Det rådde enighet inom expertgruppen om att det föreligger en verklig risk att en terroristattack med kärnvapen kommer att äga rum inom ett decennium, i Europa eller i USA.

Det finns emellertid möjligheter att minska faran. Det gäller att säkra allt höganrikat uran. Europa har här stora möjligheter och uppenbara skyldigheter att bidra, särskilt beträffande forskningsreaktorerna.

Det går fortfarande att få kontroll
över allt höganrikat uran i världen, och det skulle i hög grad försvåra för terrorister att bygga atombomber.

På längre sikt blir det svårare på grund av kärnvapenspridningen. Avtalet mot spridning av kärnvapen, NPT, försvagades vid den senaste översynskonferensen våren 2005.
Flera kärnvapenmakter hotar numera att använda kärnvapen, även vid ”förebyggande anfall”. Detta ökar givetvis benägenheten att försöka skaffa kärnvapen hos de stater som uppfattar sig som hotade. När alltfler länder skaffar atombomber blir det mycket svårt att hindra att terroristgrupper får tag på kärnvapen eller hjälp att tillverka dem.

För att på lång sikt förhindra att kärnvapen kommer till användning, av terrorister eller regeringar, finns bara en väg: att avskaffa alla kärnvapen. En stor majoritet av människorna i världen kräver just detta, nu vid sextioårsminnet av bombningen av Hiroshima och Nagasaki.

Aldrig mer Hiroshima, genom krig eller terrorism.